Aftonbladet – 24 augusti 1849, sida 3

Marguerite åt en man utan namn, utan förmögenhet — åt en proskriberad? Ni hedrager er, min fru; jag vill gilva Marguerite åt den hon älskar; jag vill gifva Marguerite, ej till Lusignan den proskriberade, men till baron Anatole de Lusignan, hans maj:ts guvernör öfver ön Guadeloupe. Se här hans fnllmakt. Markisinnan kastade för andra gången sin blick på pergamentet, och såg att Paul nu som förut talade sanning. Ja, jag medgifver, sade hon, der är något för Emanuels ärelystnad och Marguerites lycka. Och på samma gång något för ert lugn, min fru, ty Emanuel skall inställa sig vid sitt regemente, Marguerite följer sin man, och ni blifver ensam qvar, som ni så ofta har önskat.p Markisinnan suckade. Är det ej så, min fru, eller skulle jag hafva bedragit mig? fortfor Paul. Men, stammade markisinnan, huru skall jag kunna frigöra mig från mitt löfte med baron de Lectoure? Markisen är död, min fru. Är ej en fars eller makes död en tillräcklig orsak att omintetgöra ett giltermål?s Markisinnan, utan att svara, satte sig ned i en fåtölj, tog papper och penna, skref några rader, vek ihop brefvet, skref adressen till baron de Lectoure. samt ringde efter en betjent. Efter några sekunders väntan, under hvilka både Paul och hon förblefvo tysta, inträdde betjenten. Inom två timmar skall detta bref vara lemnadt till baron de Lectoure, sade hon. Betjenten tog brefvet och gick. Nus, fortfor markisinnan, i det hon betraktade Paul, nu, min herre, sedan ni har gilvit de oskyldiga rättvisa, så benåda den brottsliga. Ni har papper, som bestyrka er födelse; ni är den äldste; enligt lagen har ni rätt till Emmanuels och Marguerites namn och förmögenhet. Hvad vill ni hafva i utbyte mot dessa papper ? Paul drog upp dem ur sin ficka och höll dem öfver lågan i spiseln.