Aftonbladet – 24 augusti 1849, sida 3

ED, AO NS BA AA SR lan lemnades i allmänhetens händer; och jag ha cke under tiden i denna del funnit några anled lingar att ändra åsigter och tänkesätt. Om dett: nöte utgjorde en lagligen konstituerande församling kulle jag äfven nu söka göra denna min orubbligs sigt gällande; men under förevarande förhållanden ich för den goda, för den stora sakens framgång var jag icke dragit i betänkande att helt och hål et åsidosätta min öfvertygelse om det bästa, för der fvertygelse konungamakten, i sin egenskap af lag. tiftande myndighet, uttalat såsom sin öfvertygelse m det för samhällets bästa för närvarande mes! indamålsenliga. Det vore en inkonseqvens hos mig om, under äfventyr att stöta höga och mäktiga inressen, under min parlamentariska bana alltid yrka! tyrelse för bästa möjliga köp, det vore — säger ag — inkonseqvent om jag skulle förbisett, hvad nnu ingen här omnämnt såsom en förslagets brist, emligen den större representationskostnad, som blifer en följd af det representantantal, som tvåkamnarsystemet synes här hafva framkallat, och för vilket den månatliga personela aflöningen, utom ese-, kanslioch öfriga kostnader, säkerligen komner att uppgå till mer än 40,000 riksdaler banko er månad. Men att vidkännas dessa i min tanke fverdrifna utgifter för en, för två, ja till och med ör 3:ne sammanträden, anser jag vara obetydliga ippoffringar för att komma ifrån det förslitna statsnachineriet till ett friskare och bättre, ehuru af en nnan talare blifvit yttradt, att förslagets antagande kulle innesluta oss i en fängelsehåla, likväl utan tt några för mig begripliga skäl blifvit anförda, ;varföre det skulle blifva svårare, att ifrån det hviande förslagets tillämpande kunna utarbeta sig till f tiden pröfvade erforderliga förbättringar, än det u är att, genom lösgörandet ifrån de närvarande ormerna, ens kunna komma till ernåendet af någon örändring, om det hvilande förslaget skulle komma tt förkastas. Man anmärker den dubbla valformen åsom ett hinder för det hvilande förslagets antagghet. Jag anser deremot införandet af dessa dubbla alförhållanden ganska väl betänkt; och om mitt mdöme härutinnan felar, så torde jag åtminstone åsom ursäkt få förebära, att jag, sedan det Richertiunckarsvärdska förslaget framlades, icke funnit anedning, att i detta hänseende annorlunda förändra nin mening, än att jag erkänner bestämmelserna i etta afseende uti det hvilande förslaget ega betydiga fördelar framför det nyssnämnda, i så måtto, tt den direkta valförsamlingen efter det hvilande örslaget är sammansatt af mera blandade beståndslelar; och att den företer en talrikare valmanscorps, om således mera närmar sig allmänna valförhållanlet; men man torde äfven här tillåta mig erinra, uru det Richert-Anckarsvärdska förslaget, vid dess ramträdande, ifrån den aristokratiska kritiken stämlades såsom ett förslag till en backstugusittares reresentation. Jag inser mera än väl, att jag måhända alltför nycket tager herrarnes tålamod i anspråk; men jag ågar ännu anhålla om nägra ögonblicks uppmärkamhet. Jag grundar min öfvertygelse om ändamålsenligeten af den dubbla valformen på min uppfattning f det egna uti svenska folkklassernas sammansättling och fördelning. Man är ju allmänt derom ötf. erens, att den direkta valformen är den mest raionelt riktiga. Den är likväl, vid betraktande a: vefolkningens spridda förhållanden inom en stor yta f ett glest befolkadt land, opraktisk, afstånden emelan valorterna blifva alltför långa, och det direkta ralsättet blifver således för det hela overkställbart jag -har derföre föreställt mig, att det för valresul atet vore ändamålsenligt och nyttigt, att den dela vefolkningen, som ansetts utan alltför stora hinder unna begifva sig till den direkta valorten, äfver inge direkt utöfva sin valrätt. Jag har trott at lenna valförsamling skulle till valorten medföra mera vositiva begrepp om den till utkorandet mest skickiga och lämpliga valbarhetskapaciteten. Jag ha rott svenska bondeståndets obestridliga rätt att, på rund af den tyngsta bördan utaf skattebidragen, äf: ven ega en obestridlig rätt till en stor delaktighet: agstiftningen; och jag har trott att denna dess rät cke säkrare och bättre kunna det tillerkännas, är vå sätt det hvilande förslaget just genom den dubble valformen för bondeståndet bestämmer. En leda not af bondeståndet, tillförene riksdagsman, har ytt at sig emot förslagets antaglighet på den grund tt bondeståndets valrätt skulle vara alltför inskränkt då jag deremot, genom de faktiska upplysningar jag emnat, och som jag ännu en gång vågar åberopa idagalagt att allmogen inom Stockholms län dispo rerar :,:dedelar utaf elektorsvalen för tillsättande if de 70 representanterna för den andra kammaren och i följe deraf äfven tillsättandet af de 42 val nännen för den första kammaren. Jag drager icke tt ögonblick i betänkande att förklara, det bonde ståndet, i min öfvertygelse, fått sig mer än tillräck ig andel i valrätten tillerkänd, och att öfverspänd: anspråk i denna del möjligen kunde komma att led: ill följder, som för bondeståndet blifva mera men igt inverkande, än för någon annan samhällsklass Jag har aldrig varit anhängare af den graderad röstskalan, och motarbetade af alla mina krafter des inrymmande i 1840 års förslag; men härvarande le damöter utaf bondeståndet torde böra erkänna, at den deruti fick sitt rum, endast och allenast genon bondeståndets vidhållande af grundsatsen. Jag tro mig icke blottställa mig för något misstag, då ja påstår, att en aristokratisk sinnesstämning inom bon deståndet är mera rådande, än inom hvilken anna samhällsklass, då heloch halfgårdsbonden, åtmin stone hitintills, ogerna velat ställa sig i rösträtt lik med egare till de lägre och lägsta hemmansbrytnin garne; och bondeståndets motstånd mot frälseegare upptagande bland bondeståndets valberättigade, ha jemte mycket annat, icke ådagalagt den liberala ter dens man nu synes vilja tillägga ståndet i allmär het. Med biträde af vår riksdagshistoria ända ifrå äldre tider, skulle jag vilja tillåta mig ett påstå ende, att inga varit sämre förvaltare af sina egn intressen, än bondeståndet vid våra riksdagar vari Det måste medgifvas, att de röster, som kraftiga: och ihärdigast höjt sig till bondeståndets fördel, u! gått ifrån annat stånd, och kanhända, vid ärlig forsk ning, ensamt ifrån ridderskapet och adeln. Om bor deståndet förmår klart och fördomsfritt inse sitt eg bästa, så skall det tvifvelsutan finna, att våra fc handen varande former för lagstiftningen just äro c lämpligaste för ståndets fasthållande vid dess tung och obilliga skatteförhållanden; och det torde fö tjena öfvervägas, om det är klokt beräknadt att fö kasta den lagliga väg, som nu står till buds att frår träda våra närvarande former, för föreställningel att så lätt kunna vinna andra ännu förmånligare ä de, som erbjudas. Jag tror ytterligare den dubb valformen, särdeles för vårt land, vara väl beräknse för säkerheten om ett behöfligt antal mera upplys och, om man så vill, äfven i ekonomiskt hänseenc mera förmögne medlemmar af en riksförsamling jag tror, särdeles för våra förhållanden, att ifrån de direkta valformens tillämpning kunde säkrare utkt ras sakkunnige män, i fall de ifrån den indirek hlefva uteslutna — Tag ancer fär min del gancka rp