Aftonbladet – 24 augusti 1849, sida 3

vervigt inrymdt, skulle detta vådliga element vite velsutan omöjliggöra hvarje grundlags törbättring, som kunde på lugnets och ordningens väg försökas. Då skulle man komma ur askan i eiden; ja, man skulle då råga måttet af vår politiska Yanmakt och ådraga landet vådan af alla de olyckor, som svårligen kunna uteblifva, så snart embetsmännen på en gång regera och representera. För att vilja komma derhän, måste man nära nog misströsta om sig sjelf och sine landsmän, och snart sagdt om hela menskligheten. Ännu en vigtig sak bör tilläggas. De stora europeiska rörelserna äro icke af den öfvergående beskaffenhet, att man strafflöst kan för dem tillsluta sitt öga. Fastmer eger. man största anledning att, så mycket ske kan, i dem inskåda, för att fatta deras rätta betydelse. Men ett fullkomligt förbiseende deraf, är just hyad det Kongl. förslaget utmärker. Knappt någon stråle af ett högre ljus uppser detsamma. Det mäste likväl nu mera kunna ännas och erkännas, huru nödigt det i statslifvet är att maka åt sig för demokratien. Vinner den icke, medan tid är, behörigt utrymme med godo, så tager den sig slutligen sjelf rätt, kanske på ett sätt, som verkar skakande för både folk och land. Låtom ss derföre, medan tid är, söka att lägga grundyal för en representationsreform, som går ut på att skydda allas och följaktligen äfven den svagares rätt. Med sanningen må man icke dagtinga. Den står högre än tidens små intressen och bör ej med uppsåt underkastas dess vexlingar. 1 sanningens namn kan det Kongl. representationsförslaget icke förordas och för sanningens motsats kunna vi icke slå oss till riddare. Alltså måste detta förslag, utan skonsmål, falla, och jag föreslår allmänna reformmötet antagande af följande proposition, nemligen: att det Kongl. representationsförslaget icke motsvarar tidens fordringar, icke är af egenskap att kunna befordra nationens väl och följaktligen icke kän af allmänna reformmötets förordande röst understödjas. Hr kapten Kylberg: Ehuru det visserligen må finnas modfällande, att omedelbart efter ett. föredrag, sådant som den siste värde tålaärens, afgifva ett yttrande, stående i strid både med.detta och med den opinion, här visat sig rådande, känner jag mig dock uppfordrad yttra några ord, i öfverensstämmelse med den mening jag redan inom Lidkö pings reformsällskap uttalat, och hvilken af-en särdeles tillfällighet råkat komma till allmännare kännedom. Detta yttrande innehöll i korthet: att ehuru jag ej kunde undgå inse det hvilände represeptationsförslagets bristfällighet, och att detsamma på långt när ej tillfredsställde nationens billiga fordran på fullt tidsenlig representationsreform, detsamma dock borde af reformsällskaperna understödjas. Skälen härföre äro hos mig väsendtligen desamma, som de, hvilka af hr kapten Stiernsvärd och af hr grefve Anckarsvärd blifvit. framställda, hvadan jag blott önskar få tillägga huruledes jag föreställt mig, att reformsällskaperna i närvarande tidpunkt, endast förmedelst att omfatta det hvilande förslaget, lätt kunde bringa frågan till det praktiska rotfäste, från hvilket dess successiva utveckling sedermera lättare kunde beredas. Såsom medel för sådan utveckling hade jag tänkt mig sällskapernas fortfarande oaflåtliga verksamhet, och det just i den ädla, kristliga anda och riktving, som af en värd talare här blifvit antydd. Jag hade tänkt mig, det borde sällskapernas verksamhet, efter det hvilande förslagets antagande och tillämpande såsom lag, blifva af beskaffenhet, att säkrare och Jugnare leda till det sökta sambhällsskicket, än om denna verksamhet skall fortfarande och uteslutande nära sig på agitationens väg. Måhända har jag misstagit mig i denna min föreställning; jag får dock tillstå, att af de skäl hittills blifvit uttalade för motsatt mening, har dock intet mäktat rubba den tro jag hyllat och annu byllar. Hr doktor Bergman: I anlednivg af hr grefve Anckarsvärds yttrande, så vidt deri innefattades några farhågor för kommunismen, får jag förklara att, efter min erfarenhet, icke ringaste anledning finnes att hos vår svenska allmoge befara något dylikt. Jag skulle tvertom tro, att äganderättsbegreppet just hos allmogen har sina djupaste och säkraste rötter. Ingen har mera tillfälle att göra denna erfarenhet än presten, som får höra allmogens innersta tankar uttalas vid sockenstämmor, vid fattigvårdssammanträden 0. 8. V. 4 Hr Floderus: Jag tilåter mig att fästa den ädle grefvens uppmärksamhet på några faktiska uppgifter, som jag dels saknat, dels icke funnit nog klart framställda uti br grefvens anförande. Rikedomen, menade hr grefven, hade efter regeringens förslag visst icke fått mera inflytande, än hvad henne med rätta tillkommer. Hr grefven sökte bevisa satsen genom sitt eget exempel, huru han, som valman i andra kammaren, befann sig uti fullkomlig paritet med häradsskrifvaren och kommissarien i samma församling, der hr grefven äger sina 32 mantal. Jag finner detta i alla afseenden rigtigt, men jag finner det deremot mindre rigtigt, att br grefven förteg det han ensam i detta triumvirat var qvalificerad att ingå i den öfra kammaren. Bönderra ansägos böra vara fullkomligt belåtna med sina 70 röster i den andra kammaren, oaktadt erkännas måste, att de i den afdelningen, som utses genom omedelbara val, hafva föga hopp att insätta några, och ur den lörsta kammaren synas blifva alldeles utslutne. Detta är dock mindre än den fjerndel i representationen de redan äga, och som ingen annan än herr grefven lärer vilja påstå vara för Sveriges bondestånd en större andel än tillbörligt. — Afven har det förundrat mig, att hr grefven kunnat så skarpt klan--dra reformvännernas förslag af 4845 i afseende på den öfra kammarens organisation med dess Råder, på samma gång hr grefven likväl med sådan värma förordade det Kongl. förslaget, som i denna del tycks vara intet annat än ett lån ur det nyssnämnda. Hr grefven har fruktat en koalition mellan regeringen af de konservativa, så snart det Kongl. förslaget ej antages: jag fruktar den ej, då jag ännu aldrig funnit någon regering, som ej haft lystnad efter anslag. Möjligheten att vägra sådana är ännu vår, så länge I borgareoch bondestånden i voteringen af. sådana ega halfva röstantalet emot adeln och presterskapet. Adeln måtte väl i alla tider icke kunna bli sämre, än den redan är; den har åtminstone alltid hittills Isändt någon liberal ledamot till det förstärkta statsutskottet. Presterna har jag aldrig trott, men också lika litet fruktat; ty när adeln, som en stolt tredäckare sticker opp emot opinionens vind, följer preI sterskapets lilla svarta julle troget efter i dess kölvatten. Men vänder skeppet en gång om, nog följer jullen med. Hr Tersmeden: Med an!edning af de af grefve TAnckarsvärd meddelade tabeller öfver den förmodade utgången af riksdagsmannavalen inom Stockholms län, tager jag mig friheten anmärka att, ehuru sifT ferberäkningar i många fall äro obestridligt pålitliga, lingitva de likväl icke förtroende i detta, ty der menniskolynne och deraf följande olika åsigter skola lingå i beräkningen, uppkommer: alltid en obekant Istorhet, som hvarken med aritmetik ellersselgebra I kan bestämmas. Man måste således söka en an-Jnan utgångspunkt för bedömande af. det hvilande FE EEE TE TEE Ar jag... jag var okunnig om de känslor; som cliumrade i mitt ecet hjerta. Ol! jag välsignar