Aftonbladet – 24 augusti 1849, sida 3

jag... Jag var okunnig om de känslor; som slumrade i mitt eget hjerta. O! jag välsignar dig, jag välsignar dig!... 5 I samma ögonblick hördes kapellets klocka. Markisinnan spratt till. Begrafningstimman var inne. Markis dAurays och den fattige Achards stoft skulle öfverlemnas till sitt sista hvilorum. Markisinnan steg upp. Denna timma bör helgas åt hbönen, sade hon. Jag aflägsnar mig. Jag reser i morgon, min mör,, sade Paul. Får jag ej återse er?... ; LO! jo, jol utbrast markisinnan. O! jag vill återse dig! . Nå väl! min mor, i afton. skall jag vara vid ingången till parken. Detär ett heligt ställe, hvilket jag för sista gången skall besöka. Der skall jag vänta er. Det är der, min mor, som vi böra säga hvarandra Tarväll SR Jag skall kommap, sade markisinnan. Se här, sade Paul, se här; nin mor, tag dessa båda fullmakter; den ena är för Emanuel, den andra är för Marguerites man. Må edra barns lycka komma från er! Tro mig, min mor, det är åt mig ni har gifvit mest! Markisinnan gick in i sitt bönrum; Paul gick ut ur slottet och begaf sig åstad till fskarkojan, dit vi redan en gång förot bafva sett honom begifva sig, och utanför hvilken häns möte med Lectoure skulle ega rum,.Han. fann der Lusignan och Walter. fö