Aftonbladet – 24 augusti 1849, sida 2

II — — — H— han hade upplöst denna besynnerliga dram;, i hvilken han förut såsom en främling befann sig inblandad, och slutligen som familjehef, hans lif ej tillhörde honom och att han ej bade rättighet att våga det. Lectoure, hvilken var okunnig om i hvilket ändamål ban hade förbehållit sig detta uppskof, hade antagit det utan att klaga deröfver. Paul hade således beslutit att begagna ögonblicken. Följaktligen begaf han sig på väg till slottet, så fort han trodde tiden vara inne alt kunna visa sig för markisinnan. Den föregående aftonens och nattens tilldragelser hade förorsakat en så stor förvirring i slottet, att han gick in utan att finna jen betjent för att anmäla sig; han inträngde icke dessmindre i det inre af rummen, följde samma väg, som han redan två gånger förut hade gått, och då han kom till salongsdörren, fann han Marguerite afdånad på golfvet. Då han såg kontraktet skrynkladt på bordet, och sin syster utan sans, gissade Paul lätt, att ett ännu förskräckligare uppträde hade egt rum mellan mor och dotter. Han gick fram till sin syster, tog henne i sina armar och öppnadeffönstret för att låta henne inandas frisk luft. Marguerites tillstånd var snarare blott en uttömning af krafter än en verklig vanmakt. Också så fort hon kände sig omgifven af omsorger, hvilka ej lemnade något tvifvel om känslorna hos den person, som kom till hennes bistånd, öppnade hon åter ögonen och kände igen sin bror, denna lefvande försyn, som Gud hade sändt henne hvarje gång hon-hade-kännt sig nära att duka under. Marguerite berättade för honom, hurusom hennes mor hade velat tvinga henne att skrifva under detta kontrakt för att aflägsna henne med sin bror, och hurusom, besegrad af sin smärta och tvungen af sin belägenhet, hon hade låtit henne höra att hon visste allt. Paul fattade nu fullkomligt hvad som följaktligen skulle till draga sig i markisinnans själ, hvilken efte tjugo års tystnad, enslighet och ångest, såg. utan att kunna gissa sättet, sin hemlighet vara uppdagad för ep af de två personer, för hvilkz hon mest önskade dölja den. Som han hade medlidande med sin mors qval, beslöt han at!