Aftonbladet – 24 augusti 1849, sida 2

ettdera af dessa extremer, så handlar det tydligen i sitt eget intresse, sådana som det sjelf har sakerna för ögonen. Blir despoti slutresultatet af den europeiska kampen, så är det Ryssland, som tager suprematien deruti; men blir en allmän revolution följden, så hoppas Ryssland vinna allramest. Det ser i folkens demokratiska sträfvanden ej annat än en för-, virring, hvarigenom de mogna till underkufvande. Utgången häraf är visserligen icke så säker, som Rysslands autokrater föreställa sig. Kmedlertid är det på denna bana den politiska jernvägstrainen nu går. Vi bedja läsaren ursäkta denna digression, hvartill vi föranledts för att komma till tvenne arbeten, af hvilka det ena, litet till vidden, dock genom ett par dokumenter är upplysande för den ryska frågans nya ställning; och det andra, mera enskildt rörande oss svenskar, gör anspråk på ett ännu mera intimt deltagande. Den lilla skriften om ryska invasionen i Ungern, från ungerska sändebudet i Paris, grefve L. Telekis original, är till en stor del redan känd för Aftonbladets läsare genom berättelserna om grefvens till franska republiken inlemnade handlingar med protest mot Rysslands interventiva åtgärder och inblandning i ungrarnes och österrikarnes ömsesidiga angelägenheter. Härom skola vi således nu icke vidare tala. Men då den kolossala tzarstatens förhållande till hela det öfriga Europa till alla sina hufvuddrag afspeglas i det s. k. testamente, hvilket Peter I efterlemnat, och detta dokument finnes in extenso inryckt i den bok, hvarom vi tala, torde det icke sakna intresse för en hvar att taga del af denna märkvärdiga akt i sin helhet. Vi taga oss derföre friheten att meddela den. Gr Teleki talar dervid till Frankrike i följande ord, hvilka vi äfven här vilja förutsända för det tänkvärda de för hvar och en, äfven utom Frankrike, innehålla: Hr Teleki säger: Jag skall icke öfverdrifva hjeltevärdet hos den nation som jag med stolthet säger mig tillhöra, liksom med syftet att sålunda påkalla Frankrikes deltagande för interessen, hvilka skulle synas främmande för så väl det landet som hela den öfriga menskligheten. Om det är min nations öde att gå under, skall jag visserligen bittert gråta, och mitt folks graf skall också bli min graf; men jag skall icke taga medlidandet i anspråk. Nej! bekymren eder icke om oss! Men tänken på eder sjelfve! Och om j sen, vid yttersta ändan af Europa, 400 mil ifrån Frankrike, en nation gå under, ett folk, hvars sak alldeles intet har att göra med civilisationen, så beklagen detta folk om det sådant förtjenar, men låten det dö. Men om det deremot är sannt, att detta folk a tidigt stått upp för en stor id, en grundsats, och att denna grundsats, som skall falla på samma gång med detta folk, utgör en af garantierne för hela Europas säkerhet och civilisation; o! skynden då till dess bistånd, ett bistånd som J ären eder sjelfve skyldige. Ryssland skall uppfylla sin heliga bestämmelse har Kejsar Nicolai förklarat. Dess heliga bestämmelse! Låtom oss tillse hvari den består! Europa blir antingen republikanskt eller kossackiskt, yttrade den store Napoleon, och det är icke Itroligt att kossackernes bestämmelse vore att grundlägga friheten. Om man läser Peter den Stores teIstamente, skall man finna nyckeln till gåtan, urskilja hvad kossackbestämmelsen innefattar. Nu följer: Peter den Stores testamente. ) Att ständigt hålla ryska nationen i krigstillstånd .. 2) Att ur alla civiliserade länder i Europa draga till sig, i krig generaler, i fred konstnärer och Märde. . 5) Att, vid alla tillfällen taga delialla de invecklingar som i Europa uppkomma; de måtte vara af Ihvilken natur som helst, men förnämligast i Tysklands händelser såsom närmast oss beläget och såsom Idet också närmast interesserar 0ss. 4) Att dela Polen, på det sätt att man derstädes oaflåtligen underhåller oroligheter och rivalitet; de inflytelserikaste i landet skola vinnas med guld; man måste inverka på riksdagen, muta den så att man får inflytande på konungavalet; man måste söka derefter att genomdrifva värt partis män vid valen, och beskydda dem; så ofta som möjligt låta Ryska troppar inrycka, och så länge som möjligt låta dem qvarstadna, till dess att läglighet yppar sig att för alltid besäita landet. Om grannstater göra svårig-Iheter dervid, måste man lugna dem på det sätt att 1 man delar landet, och sedan vid lämpliga tillfällen r låtertager hvad man afstått. säs l 5) Af Sverige måste så mycket som möjligt tagas Man måste förstå att låta sig anfallas för at få er ? förevändning att underkufya landet; man mäste iso. lera det ifrån Danmark, och Danmark från Sverige man måste ständigt underhålla rivaliteten mellan bå. Ida dessa länder. 6) Ryska prinsars gemåler skola alltid väljas blanc Tyska prinsessor, för att mångfaldiga familj-förbin Idelserna, ömsesidigt underhålla interessena, och såle: :Ides, blott genom våra mångfaldiga relationer, fören? 2 I Tyskland med 0ss. 7) För handeln är alliansen med England att före, draga framför hvarje annan, ty det är en makt som . Ibehöfver oss för sin marin, och som är oss af stör sta nyttan för utvecklingen af vår egen sjöstyrka Våra trädvaror skola vi utbyta mot andra produk ter eller guld. Våra köpmän och matroser skol hållas i ständig förbindelse. med Englands, på de desse måtte inöfva våra egne till handel och sjöfart. 8) Man måste oafåtligen utsträcka sig, i norden efter Östersjökusterna, i söder längs Svarta Hafvet kuster. 9) Till Konstantinopel och Indien måste man så mycket som möjligt, närma sig, ty den som de kommer att regera, den beherrskar verlden, följakt ligen måste man immerfort förskaffa Turkiet krig äfvenså Persien; man skall upprätta stora depöte vid Svarta Hafvet, samt småningom bemäktiga sif detta haf helt och hållet såväl som Östersjön, t dessa två punkter ärv nödvändiga för vårt förehaf vande. Persiens förfall måste påskyndas; man måst framtränga ända till Persiska viken, om möjligt åter ställa den gamla Levantiska handelsvägen öfver Sy rien, samt framrycka till de båda Indierne, som är verldens nederlagsplats. ro vi en gång der, si kunna vi umbära det engelska guldet. 10) Alliansen med Österrike måste sökas och bi 1 behållas; man måste skenbart understödja dess idee j j i j b d ok oh kok lö KR er I KK rr av