Aftonbladet – 24 augusti 1849, sida 2

men EE egg Kg ASA få män i rättsinthet och laglydnad öfverträffa vår konung, och jag då föga bryr mig om, hvilka grundsatser en eller annan förtroendeembetsman, en eller annan chef än kan i detta afseende hafva ådagalagt, hyser jag i detta fall ingen fruktan. Ått någon möjligtvis endast för mina liberala åsigters skull gjort sak emot mig, antager jag ej, emedan jag ej har bevis derpå. Jag har utan svårighet erhållit permission, och för min hitresa har ingen lagt hinder i vägen. Om regeringen skulle illa se våra öfverläggningar och frimodigt uttalade åsigter i ämnen, som icke angå någon närmare än oss sjelfva, hvilkas lycka det är en regerings skyldighet att i sin min befrämja, vore sådant särdeles oklokt. Af hvad jag hört, att konungen under förra året skall hafva yttrat till vissa deputationer, är jag också öfvertygad, att innevånarnes röster, om de samlas och tillkännagifvas på ett höfviskt sätt, tvärtom gerna höras. Mot vissa personers insinuationer och vissa offentliga organers beskyllningar för oroväckande eller våldsamma afsigter och mera dylikt, som ingen klok, med rena syften, tillåter sig, protesterar jag å egna och kommittenters vägnar. Vore jag ej nogräknad äfven om medlen, skulle jag vara belåten med den tjenst de med sina simpla manövrer gjort åt vår sak; men nu tillhör mig att ärligt förklara deras illvilliga karakteristiker för ovärdiga. En talare har nyss ansett sina. kommittenters val på honom, innebära en uppmaning till honom såsom prest, att om representationsfrågan yttra sig från kristendomens synpunkt. Jag såsom embetsman känner en motsvarande förbindelse. Från embetsmannens ståndpunkt torde det derföre tillåtas. mig betrakta den sannolika verkan af det obestridligen stora öfvertag, som genom det hvilande representationsförslaget skulle tillfalla byråkratien. Både af egen erfarenhet och genom de betraktelser, jag haft tillfälle göra öfver flera embetsmäns naturliga tankegång och genom lång vana innötta sympatier, tror jag mig befogad till den anmärkning, att ingen kan vara mindre lämplig att i reformfrågor, gamla lagars och restriktiva författningars borttagande med mera dylikt, vara folkrepresentant än en embetsman. Lagens bokstaf, om än aldrig så dödande, blir för honom allt för mycket: formerna, konseqvensen, den nödvändiga rigorismen i dess tillämpning, leda honom smånigom till denna åsigt. En lagförändring blir honom motbjudande: den grundval, på hvilken han under hela sin mannaålder byggt, såsom på en klippa, känner han darra och rubbas när fråga om lagförändring uppstår. Undrom ej derpå! Detta blir i allt högre grad förhållandet, ju äldre han blir, d. v. s., ju närmare han kommer till den tienstegrad, då han blir nästan sjelfskrifven till. den, kompakta, konseqvent sammansatta första kammaren i det hvilande förslaget. Under sina bästa och kraftfullaste dagar har han lärt sig tolkningssättet. Blott hvad mannen fattat, vidhåller gubben: detta är vanligen hans bästa styrka. Derföre är han också oftast representant af en förgången tid — utan energien af denna förgångna tid. Om han således visserligen icke bör uteslutas från riksförsamlingens öfverläggningar, bör han dock söka inträdeskortet hos det allmänna förtroendet. Dessutom måste det vara ett förbiseende af folkförsamlingens natur, att vilja i densamma tvinga in der andra riksmaktens organer, Om derföre stadgandet i förslagets 31 . om mer än två tredjedelar af valnämdens samtliga röster vid första omröstningen — denna, sannolikt alltid omöjliga, pluralitet — icke vore enda vilkoret för fritt val till första kammaren, skulle man möjligen kunna hboppas, att förslaget kunde tjena som en öfvergångslag. Nu vore dess antagande att hoppa ur askan i elden. Men man har ju gynnat embetsmännen, endast derföre att man ej på annat sätt trott sig kunna träffa bildningen. Bildningen, denna herrliga vinst : af uppfostran och menniskokännedom, träffas wvisserligen ej sällan hos embetsmän; men numera ofta, och framdeles änn oftare i lika, stundom i bögre grad hos andra medborgare. När jag således icke ensamt bland embetsmän måste söka bildningen, när jag till och med hos ganska många af dem icke finner henne, så hafva embetsmännen, af många skäl, ingen företrädesrätt till inträde och pluralitet i första kammaren. Bildningen sjelf behöfver visserligen intet serskildt skydd, för att kunna göra sig gällande. Ett upplyst och humant ord, huru vidsträckt är ej dess verkant Ett skrifyet, ett tryckt ord, huru mångdubblar det sig icke genom folkslag och länder, huru fortlefver det icke genom tider och generationer! Hvad år mera aktningsbjudande, än den bildades föredömen i lära och lefverne! i Hvad rikedomens möjliga och olofliga inflytelse kan uträtta, tillåter jag mig icke att söka skildra. Dess tillåtna är redan så stör, att endast densamma, tillika med eganderättens skydd, som ingen kländrar och som alla försvara, i sig innebär allt det lagstadgade företräde, hvarpå den rike kon göra anspråk. När penningens makt är så imponerande, att dess innehafvare behöfver det ädlaste sinne och det lupplystaste förstånd, för att icke stumdom. utöfva ofrivillig inflytelse, vore det äfventyrligt och örättvist att derjemte tillägga honom en stor och öfverl vägande politisk företrädesrätt. I allmänhet får jag, i afseende på förslagets anta;l gande såsom en öfvergång, tillkännagifva, att jag anser det svenska folket kunna vänta, tills det får en representationslag, hvilkens fördelar det fullt begriper. Herr Dahlöf: Beklagligen felas fullständiga och tillförlitliga statistiska tabeller öfver de olika valberättigades antal, hvaraf man skulle kunna sluta till den blifvande riksförsamlingens ungefirliga utseende. I Dock, om man 1 detta afseende kan Ita på de uppi Ilysningar, som meddelas uti en liten Srochyr, hvilIken under namn af. Tankar om det hvilände re) b presentationsförslaget, etc. för någon lid sidan utdelades till tidningen Aftonbladets prenumeranter, så kommer man, i motsats till hvad den på suppositioner byggande brochyrförfattaren trott sig finna, till det resultat, att af de enligt obs vid tab: d uppIgifna 5,750 personer, hvilka inalles genom omedelIbara val tillsätta 80 ledamöter i ndra kammaren ,loch 42 i hvarje valnämnd för valen till första kam-I maren, 3,370 utgöras af adel, prestiur och embetsjlmän, men endast 2,580 eller icke långt ifrån en tredjedel mindre, af borgare, bönder, ofrälsebruks-lägare och andra näringsidkare. — Inom de särskilda i I valdistrikterna är förhållandet ungefär enabanda, ,lutom i 5 eller 4 län, hvarest allmoge och ofrälse 8 näringsidkare :skulle erhålla öfverhand. Härvid torde dock böra tagas i betraktande, bvad somsäkert skal inträffa, att nemligen ett icke obetydligt antal omedelbart valberättigade bönder ej gerna skola besvära sig med att resa lång väg, måhända! 40 å 42 mil eller mer, för att afgifva sina röster, sedan man betagit dem rättigheten att, utan laga förfall, inskicka voteringssedlar till valförrättnibgsstället. Tjenstemän och öfrige skola dels hafva ett större intresse utaf att komma tillstädes, och dels äfven förstå att gå b tillväga: mera planmässigt. Det synes, med ett ord, alldeles uppenbart att, huru man än betraktar saken, bönder och ofrälse näringsidkare svårligen skola lyckas att insätta någon enda af dessa 50 ledamöter i andra kammaren. farter