Aftonbladet – 16 augusti 1849, sida 2

nes församling i London, till uttryckande af engelsmännens sympati för ungrarne, höll de. bekante parlamentsledamoten Hume ett tal, som gick ut på att bereda uppmuntran åt ungrarne i deras hjeltemodiga strid. Han yttrade bland annat: Ar 4830 var jag medlem af en deputation, som af frihetens vänner skickades till Paris för att lyckönska fransmännen till deras nyss förut gjorda revolution. Jag blef högtidligt mottagen å stadshuset såsom ombud för och tolk af engelska folkets sympati för Frankrike. Jag önskar att en dylik manifestation gjordes för ungrarne (bifall). Vore jag yngre, skulle jag föreslå mig sjelf att verkställa ett sådant uppdrag. Men i denna samling finnes många män af ära, som skulle anse för en lycka att göra hvad vi gjorde för fransmännen 1830. (Ja, ja! och långvarigt bifall). Efter detta tal föreslog m:r Hume följande motion, som antogs med acklamation: Detta möte hyser aktning och beundran för ungerska folkets ädla beslut att försvara sina rättigheter och sitt oberoende, mot Österrikes despotiska inkräktning. Sir De Lacy Evans: Detta möte ser med fasa det krig som pågår i Ungern och det barbariska sätt, hvarpå det föres af de österrikiska auktoriteterna, hvilkas uppförande förtjenar alla civiliserade nationers ogillande. M:r Wyld: Om några af hennes maj:ts fartyg gjorde en tur för roskull i Östersjön och till Cronstadt, skulle vi snart få se Ryssland draga sina trupper tillbaka (bifall. Ungrarne hafva erbjudit England att afsluta en handelstraktat, hvarigenom vi der skulle kunna afsätta för 43 eller 46 mill. L. om året. M:r J. Williams, parlamentsledamot: Afseendet på rättvisan och politiken, de båda staternas handelsintressen och nödvändigheten att hämma utgjutelsen af blod, samt de grymheter som beteckna ryska armeens tåg, bjuda alla i lika hög grad erkännandet af ungerska regeringen de facto. Denna framställning gillas, såsom uttryckande mötets gemensamma tanka. M:r Julien Harney yrkar att en petition härom uppsättes. Han vill icke hafva något förbund mellan Frankrike och England. Visserligen bör man önska ett godt förstånd mellan de begge folken; men han ville icke hafva någon koalition med Frankrikes förrädiska regering, ännu röd af romarnes blod. Må de som vilja strida mot Österrike och Ryssland, för Ungern, lyfta handen. (Många händer höjas. Bifall.) M:r Nicholay föreslår att en adress skall öfverlemnas till ungerska folket, uttryckande den lifliga sympatien för dess försvar af sina naturliga rättigheter, jemte hoppet att Ungerns sak till slut skall segra. Derefter helsar församlingen med sitt bifall Ungerns representanter i London, grefve Teleki och hr Plezscki. Daily News uppmanar familjen Rothschild, som nu är samlad till familjeråd i grannskapet af sin födelsestad, att använda sitt mäktiga inflytande i ungerska frågan. Den är desto mera både berättigad och förpligtad härtill, som dess trosförvandter i Ungern äro mest utsatta för en Haynaus råhet och utpressningar. Den må derför göra något, så väl för judarne som för friheten i allmänhet, derigenom att den ieke lånar Osterrike eller Ryssland penniniar, ens mot bypothek af piemontesiska krigskostnadsersättningen. Om herrarne Rotschild iånar en sådan regering penningar till utförande af ett krig, som föres på bekostnad af judarnes ära, blod och egendom, så skulle deras anspråk på representantskapet i parlamentet för London City, eller på det liberala partiets bemödanden derför, betydligt förminskas. Äfven i Kensington har nu ett talrikt möte bållits för att yrka erkännande af Ungerns sjelfständighet: Ett örlogsångfartyg, bestäldt för tyska flottan, har åter gått af stapeln i Bristol och fått namnet Inca. Ett nytt silfvermynt af 2 sh. värde skall slås och få namn af florin. Ett utspridt rykte att furst Metternich vore död, har icke besannat sig. Tvärtom är han ganska frisk och rask. Värdet af Storbritanniens export under första hälften af detta år uppgår till 28,515,439 . På Jamaica, Englands vigtigaste besittning i Westindien, har missnöje länge rådt emot kolonialförvaltningen och isynnerhet mot dess slöseri i penningväg. För att en gång hämma detta, förklarade den sednast sammanträdda församlingen, att den icke ville börja sin parlamentariska verksamhet, förrän bestämda löften om besparingar blifvit gifna. Guvernören sir Ch. Grey framlade då depescher från regeringen, hvilka erbjödo församlingen en sådan representationsförfattning som Canada har, men icke ingingo på sparsamhetssystemet utan tvärtom skarpt klandrade föregående församlingens yrkande i detta afseende. Församlingen beslöt då med 19 röster mot 11 att vidhålla sitt ofvan angifna beslut, tills folket uttalat sin mening genom nya val. I följd häraf upplöste guvernören församlingen den 6 Juli, med ett tal, deri han försäkrade att engelska regeringen icke det ringaste motsatte sig besparingar, om de icke kränkte några åtagna förbindelser, och att inom få år statsutgifterna blifvit minskade från 304,000 till 256,000 p. st. Af slutorden i talet synes att man äfven hyser fruktan för Jamaicas lösryckande från moderlandet. Under sådana omständigheter blifva de nya representantvalen af stor betydelse. TYSKLAND. Sedan preussiska kamrarne den 7 blifvit öppnade, började man den 8 att hålla förberedande sammankomster. Hufvudsakligen öfverlade man om valet till president i andra kammaren. Grefve Schwerin och deputeraden Simson från Königsberg voro de förnämsta kandidaterna; men den sednare, som varit precident i tvska natisanalförsamlingen, kunde icke