Aftonbladet – 16 augusti 1849, sida 2

fortfor han, i det han vände sig till berättaren, att det är en förtjusande jagt och dertill mycket på modet! Jag också har träsk och dammar; vid mm återkomst till Paris måste jag underrätta mig af min intendent hvar allt det der är beläget. — Och tager ni många ankor på det sättet ? ,Oräkneligan, svarade adelsmannen med ett uttryck af fullkomlig godsinthet, hvilket uppmuntrade Lectoure att underhålla samtalet ännu en stund i samma ton. : IHvad vill det då säga, denna förundransvärda jagt? sade Emanuel. Tänk er, min vänn, återtog Lectoure med den största kallblodighet, att herrn ställer sig i vattnet ända upp till halsen. Vid hvilken årstid, om jag får fråga? åfen,, svarade adelsmannen, i December eller Januari månad., Ipgenting kan vara mera pittoreskt. Jag sade då, att herrn ställer sig i vattnet ända vpp till halsen, sätter på hufvudet en jordsvamp, och kryper ned i hvassen. Det förställer honom til den grad att ankorna ej kunna känna igen honom utan låta honom närma sig ända tills de kunna tagas med blotta händerna. — Eller hur? . Ja, så nära som från er till Mig. Verkligen ? utropade Emannel. i ; Och herrn dödar så många han villp, fortI or Lectoure. Å I vNussintals,, svarade adelsmannen, förtjust öfver den uppmärksamhet de båda unga männen skänkte bans ord. I pDet miste göra er bustru stort nöje om hon tycker om ankor,, sade Emanuel. I ,Hon tillber dem, sade herr de NozayJag bopras ni vill göra mig äran att pre Isentera roig för en så intressant personv, återi g Lectoure bugande. I Huru, herr baron?