Aftonbladet – 11 augusti 1849, sida 2

— Utur Carlshamns Tidning, hemta vi följande berättelse om ett den 24 sistl. Juli i Helsingborg hållet nykterhetsmöte: Vi hade här i tisdags den 24 dennes en verklig högtidsdag eller, som Oresunds-Posten kallar det, en Folkfest. Den vanliga kapplöpningen var utsatt att hållas på denna dag, hvartill vanligen, utom stadens befolkning samt Ramlösa och Helsans brunnspersonal, en betydlig menniskoskara ej allenast från angränsande landsort, utan aflägsnare orter samt grannriket Danmark, samlar sig, och nykterhetsvännerna d:r Wieselgren och d:r Stenkula hade derföre begagnat tillfället att inbjuda de ankommande till ett nykterhetssammanträde. Detta öppnades med ett föredrag från den herrliga stadskyrkans predikstol af theo!. doktorn Thomander, som härvid nästan ö:verträffade sig sjelf. Det var icke de vanliga Thomanderska qvickheterna, den der fyndigheten eller ordlekarne som vankades, utan det var en djupsinnighet i bibelexegetik, en förmåga att åskådliggöra den innersta meningen af det skrifna Guds ordet med tillämpning på lifvets förhållanden menniskor emellan, en utredning af lifyets svåraste frågor, sådan, att man med häpnad förundrade sig att man icke så fattat dem förut. Föredraget var icke en predikan i vanlig form, icke ett tal öfver ett visst ämne och för något visst ändamål, utan helt enkelt en förklaring öfver och utveckling af Gal. 6: 4—35 v., hvari, mig veterligen, intet enda ord lemnades ovidrördt. I synnerhet framhöll talaren menniskors skyldighet att inbördes draga hvarannars börda och alt dervid icke söka sin berömmelse i medmenniskors synder, fel och brister, såsom Fariseen, utan se på sig sjelf om der finnes någon berömmelse. Först efter det helas utveckling, med hänseende till ifvets förhållanden i allmänhet, öfvergick talaren till något mera specielt och tillämpade det sagda på nykterhetsreformen. Anmärkningsvärd var den öfversigt af kristendomstillståudet i Europa, som framställdes, och hvarvid visades, att orsaken till det lugn, som både i politiskt och kyrkligt hänseende ännu råder i vårt k. fädernesland, måste sökas deri, att lättsinnigheten, osedligheten, religionsföraktet och andra laster ännu icke fått så fri och ohejdad fart här som i andra länder, helst lika orsaker måste åstadkomma lika verkningar, i följd hvaraf äfven vi må bereda oss uppå att erfara samma förstörelse som utlandet, så snart det onda endast Hinner riktigt lösgöra sig; och att hindra detta så länge som möjligt ansåg han vara hvarje kristens, ja hvarje medborgares pligt. Efter det Thomanderska talets slut, och sedan en psalmvers var afsjungen, hölls af d:r Wieselgren blard den i choret samlade skolungdomen ett slags förhör i nykterhetsläran. Detta hade visserligen sina glanspunkter, men var i ett och annat hänseende, enligt somligas tycke, mindre väl lyckadt. På eftermiddagen hölls sammanträde i skolans gymnastiksal, der d:r Thomander öppnade öfverläggningarne med några ord, hvarefter d:r Wieselgren afgaf en berättelse om nykterhetsreformens framgång under det förflutna året i Amerika och Europa, särskildt i vårt fädernesland och i synnerhet i Skåne. De resultater reformen, oaktadt alla de honom påbördade fel, som till stor del erkändes och till stor del försvarades, åstadkommit, voro ganska glädjande