Aftonbladet – 8 augusti 1849, sida 2

serligen skörda de guld klimpvis, men alla förnödenheter måste också uppvägas med guld, och ändå är bordet så tarfligt, att en bit ärligt svenskt bröd och en dito biffstek, i jemförelse med Kaliforniens anrättningar äro en verklig delice; hårda nötter, sega knallar och ännu segare stek af muskusoxen, samt några föga välsmakande frukter äro allt hvad huset förmår. För öfrigt råder bland sällskapet ett slags babylonisk förbistring både hvad språk och andra förhållanden vidkommer. Röda republiken) och kommunismenp, hafva här af förf. fått sina slängar genom små episoder ur Sakramentolifvet. En god damnare, en fransman, en dansk, en mulatt, enkefru Krak och hennes penrionärer, Pickelhjelm, Brummer och procentaren Lukas utgöra sakramentosamhällets notabiliteter. Efter åtskilliga äfventyr komma våra emigranter öfverens att återvända från det farliga landet med dess krokodiler, ormar och muskusoxar. Mulatten, som är en förklädd sjöröfvarkapten, har nu sina funderingar på sällskapets guldklimpar och ställer så till att dess fartyg med hela guldskatten faller i hans bänder. Brummer och Pickelhjelm återkomma till Sverige. Spelaren Markow har under tiden ställt sig in hos Emmas far, för att vinna hans dotters hand, hvilken spekulation likväl tillintetgöres genom ett eget försigtighetsmått, som Brummer tagit före sin afresa. Upplösningen blir de båda älskandes återseende och förening, hvaremot spelaren Markow röner ett välförtjent öde. Uti Markows parti har författaren inlagt en mästerlig teckning af spelpassionen i hela dess afskyvärda gestalt; och herr Ahman återgaf denna roll, isynnerhet en scen, der Markow, vid åsynen af en kortlek, känner sig lifvad af spelfeberns retning, på ett så mästerligt sätt, att sanningen svårligen kunnat trälias närmare. Den natursanning och det artistiska studium, som röjer sig i hr Åhmans uppfattning af de roller, hvaruti referenten haft tillfälle se honom, berättiga till det hoppet, att den dramatiska konsten i honom har att vinna en talang af utmärktare rang. — Af de öfriga rollerna var ingen särdeles framstående, om icke procentaren Lucas, som isynnerhet vid ett tillfälle, då den skälmen Pickelhjelm magnetiserat honom till sömns på stående fot, företedde en af de kostligaste typer man villse; samt enkefru Kraks parti, som gafs af fru Isberg på ett ganska lyckadt sätt. Om pjesens komposition kan man med skäl säga att den är rolig och träffande; full af vick satir och gycklande ironi, samt följaktlisen ganska underhållande. Hvad man kunde anmärka är Adolf Brummers något för skarpt karrikerade sentimentalitet, som på ett par ställen genom longörer störde intresset och afbröt mot den för öfrigt raska utvecklingen af händelserna. På ett par ställen hade kanske också en liten hyfling eller utstrykring kunnat ske, utan att stycket derigenom förlvrat i iniresse.