Aftonbladet – 7 augusti 1849, sida 2

nordost eller sydost, eller hvarifrån den har att förvänta ett anfall. Likaså overksam som hufvudarmåen äro de öfriga ryska kårer som inbrutit i Ungern. Om denna afdelning som inbröt i bergskomitaten och bestatte Kubin, Rosenau, Schemnitz, Kremnitz och andra städer, hör man sedan trenne veckor alls intet; skulle den måhända så helt och hållet hållas i schack genom innevånarnes ,dåliga anda och de magyariska ströfkårerna, att den ej kan röra sig ur fläcken? Säkert är att den ej lyckats återställa förbindelsen, hvarken med den ryska hufvudarmån eller den österrikiska Donauhären, emedan i motsatt fall Görgey ej funnit vägen öppen till Theiss. En tredje rysk armåafdelning, som från Stryerkretsen i Gallizien inföll i Marmarosch och framträngde ända till Munkacz, för att verkställa föreningen mellan den i Siebenbärgen under Grotenhelm opererande kåren med hufvudarmn, synes helt och hållet gått förlorad, ty denna trupps inmarsch försiggick redan den 21 Juni, och allt sedan har den icke afhörts. Då tidningen Bukowina nyligen yttrade förvåning deröfver att man på så länge ej haft någon underrättelse om denna kår, blef bladet ögonblickligen konliskeradt och förbjudet, emedan sådana antydningar kunde tydas ofördelaktigs af de illasinnade. Icke stort bättre har det gått Grotenhelms och Läders kårer i Siebenbärgen. Den ena står vid Bistritz och kommer icke ur fläcken: den andra slåss med ungrarne och szeklerna vid Kronstadt och tillkämpar sig alla dagar segrar, såsom det heter 1 rapporterna, men måste oaktadt dessa beständiga segrar tillkal!a bjelptrupper under Clam-Gallas, och kommer detta oaktadt ej ett steg framåt. Annu har det ej lyckats general Läders att återställa förbindelsen med Grotenhelm och ännu mindre att intaga Herrmanstadt och Klausenburg. Resultatet af denna de ryska arniternas nödtvungna overksamhet och afsöndring från hvarandra är dubbelt gynnsam för wungrarna: 4:o har fiendens plan, att underhålla förbindelse mellan alla sina truppafdelningar och insnärja inre Ungern liksom i ett nät af allt trängre sig sammanslutande truppkordorger, alldeles misslyckats; 2:o hafva ryssarna nödgats på ett sådant sätt spittra sina bästa krafte;. att knappt 60,000 man blifvit dem öfriga till den förestående hufvudstriden vid Theiss. Vi se således att Dembinskis snillrika och på skarpsinnigt förutseende grundas!e koncentreringsplan, huru mycket den än kan hafva haft emo: sig, redan rättfärdigas såsom för Ungern passande, genom det resultat den redan medfört. Zeitung der Osten berättar under den 24 Juli att furst Paskiewitsch skall hafva nedlagt kommandot och begifvit sig sjuk på väg till Warschau. Enligt en sednare uppgift skulle fursten redan aflidit derstädes. Denna notis synes dock föga sannolik och fordrar derföre bekräftelse. ITALIEN. Italienska tidningar beskrifva festen i Rom den 15 Juli vid påfveväldets återupprättelse såsom mycket lysande. Först höll monsignor Marini ett tal vid ingången till S:t Peterskyrkan, lyckönskande Oudinot, som framställt sig i den ädla franska nationens namn för att upptaga Carl den Stores berömliga traditioner. Han tillskref apostlarne Petrus och Paulus, hvilkas qvarlefvor hvila i Rom såsom en borgen för Guds beskydd, att Romarre undsluppit de många faror, som hade omgifvit dem. Generalen svarade att den helige fadrens återinsättelse i sin verldsliga autoritet är en säker borgen för verldens fred. Frankrike har icke skytt någon uppoffring för att uppfylla sitt på en gång religiösa och sociala värf; det söker sin belöning i romerska statens lycka och de katholska folkens aktning. Efter afsjungandet af I Te Deum höll kardinal Tosti ett tal, hvari han skildrade Oudinot såsom den der efterverlden skulle kalla för Roms hefriare. Ni har,, sade han, befriat oss från förtryck af de odjur, som I vanära menniskoslägtet (!) och nu förkunnar Ini oss att den andliga verldens öfverhufvud, vår fader och suverän, skall återkomma. Några af helvetets furier hade störtat och störta Isig ännu emot honom, men den kristna verldens jenhälliga röst vill att han skall i all sin herrlighet vända tillbaka för att stoppa munnen Jtill på dem. Ja, han skall återkomma, men ;Istädse med sin utomordentliga mildhet, oak-Itadt de dålige, hvilka missbruka den och tro .Isig kunna göra det ostraffade, blifva mer och mer fräcka Kardinalen prisade franska trup.Ipernas hedrande uppförande och beklagade det t blod, som flutit. Oudinot svarade blygsamt, att hela äran af 1 linterventionen tillkomme franska regeringen och att man har Guds beskydd att tacka för dess lyckliga utgång,; han menade att det hade tillräckligt visat sig, att romarne hade lidit under ett fremmande förtryck och att, så snart ,Ide voro befriade från förtrycket, de hade åda.lgalagt sin aktning för den helige fadren och religionen. Derom vittna de talrika adresser cloch manifestationer, som begärt påfvens åter-linsättelse. Han förenade sin röst med kardinalens för att prisa den herrliga disciplin, som under hela kampanjen hade utmärkt franska hären. Han förklarade att han hade gjort allt för att icke skada Roms minnesmärken och att hans operationer derigenom hade i flera -lafseenden blifvit försvagade, samt slutade med hett: lefve religionen, lefve den helige fat!dren! TP IV owe I