Aftonbladet – 7 augusti 1849, sida 2

RR Sn han sjelf öppnade dörten. Men skynda er, jag ber.n Paul gick in i kabinettet. Emanuel stängde häftigt dörren efter honom, och knappast var den stängd, förrän Marguerite inträdde. (Forts. följer.) — ETT PAR ELGAR FÅnGADE. Ifrån Österåker berättas under den 28 Juli följande: Inom denna församling gjordes förlidne thorsdag på sjön Öljaren en vacker fångst. Ett par fiskare voro ute på den vackra sjön, och oväntadt fingo de ögonen på 2:ne förunderliga sjödjur, hvilka eftersattes och befunnos vara — elgar; en hane och en hona. Nu ropades till en annan på längre afstånd varande båt, och snart skyndade äfven denne till hjelp. En snara kastades om halsen på elgoxen, och med den fördes han till land samt bands vid en dervarande påle, hvarefter den andra efterjagades, som, redan varnad af sin kamrats öde, hade sträckt sin ilande fart mot den motliggande Julita-stranden. Här greps äfven denna, och till lycka för de ovana jägarne lät det stolta djuret villigt föra sig med i sitt ledband. Under tiden hade celgoxen slitit af de starka tågen, hvarmed han i sjön låg bunden, men följde villigt med sin fångade maka. De infördes båda i ett så kalladt mjärdläger, der deras uttröttado krafter ändtligen gåfvo tappt. Derifrån uppdregos de på land, och lades sedermera starkt bundna på höskak samt uppkördes till den närbelägna byn Säby. Här lösgjorda, insläpptes de i ladugolf, hvari de gingo och promenerade, till stor förnöjelse för åäskådarne. Sådana saknades icke. Talrika skaror från omkringliggande bjar öfvergåfvo sitt höbergningsarbete endö st för att undra. Ja, för sjelfva Bie badgäster blef fångsten af verkligt intresse. Den gaf lif ät de redan trötta samtalen, och flera vagnar med badgäster kommo i går hit, för att öfvertyga sig att ryktet Var saont. Skada att det ena djuret redan var dödadt; det andra har i dag stupat. Plikten blir hög — tY olyckligtvis fattades det några dagar innan jagten blir tillåten. Mången önskade derföre, att de obehindradt fått passera dessa vackra nejder, som? särJes tyckes bebaga dem. Vi hade nemligen 1 gär ök af Ena andra, som Itycktigen kommo öfver sjön utan någon förföljelse (N. ÅA.)