Aftonbladet – 6 augusti 1849, sida 3

så skola vi vara de förste att erkänna ett så godt förhållande, ett så värdigt och berömligt uppförande. Att vi likväl ej anse oss kunna eller böra på förhand hoppas alltför mycket åt detta håll, torde väl, vid betraktande af brr eforers och konsistoriiledamöters mångåriga och talrika antecedentier och yttranden i denna väg, icke vara att undra öfver. Hvar och en finner utan svårighet, att den hufvudpunkt, hvaromkring de här gjorda anmärkningarne i allmänhet vända sig, består i sjelfva frågan om konsistoriernas (och egentligen eforernas) fortfarande befattning med elementarläroverken. Efter vårt förmenande borde denna befattning upphöra. Hade regeringen ansett sig böra eller kunna taga ett sådant steg, så skulle i och med detsamma alla de punkter och detaljstadganden i det utfärdade Kongl. cirkuläret icke funnits till, eller dock fått en helt annan lydelse, hvari reformen öfverlemnas åt nyssnämnde myndigheters skön, och hvilket vi ofvanföre ansett oss skyldige påpeka såsom högst hindrande, för att icke säga vådligt, för sjelfva den reform, hvars grundsatser af regeringen blifvit antagne, och som regeringen i anledning häraf måste hafva velat bringa igenom. Hela detta förhållande förtjenar så mycket mer omnämnas, som redan under en föregående period (förra riksdagen) ett förslag af f. d. statsrådet n. m. hr landshöfding Silfverstolpe var å bane, rörande denna vitalpunkt, nemligen just upphörandet af konsistoriernas befattning med Elementarläroverken (alltså Gymnasierna inberäknade); ehuru regeringen icke då, i propositionen till ständerna om läroverken, intog frågan. Vi känna ej bestämdt, huruvida hr statsrådet Genberg delar samma åsigt. Af det nu utfärdade cirkuläret skulle man kunna sluta till motsatsen. Deraf har naturligen uppkommit alla de i vår tanke nära! nog oöfvervinneliga svårigheterna mot reformens verkställande, som vi ofvanföre tagit oss friheten oförgripligen anföra. Man må icke säga, att saken på annat sätt är ogörlig, eller, med andra ord, att skolorna och deras reorganisation omöjligen kunnat öfverlemnas i andra händer än konsistoriernas. Tvertom. Flere ganska lyckliga exempel visa, att läroverk, till undervisningens, till föräldrars, barns och således hela den i saken intresserade allmänhetens båtnad, kunnat både organiseras och fortfarande skötas af särskilda öfver dem insatte styrelser, sammansatte af ledamöter utan afseende på desses laiska eller kleriska egenskap. Dermed följer en annan högst vigtig omständighet, och hvarpå vi äfven åtskilliga gånger förut fästat uppmärksamheten, nemligen upphörandet för lärare i elementarläroverk att vara ledamöter i konsistorier (såsom nu t. ex. är händelsen med gymnasiilektorerne, utom i Gefle). Ofördelaktigheten, för att icke säga orimligheten, af att lektorer skola se sig formligen och å embetes vägnar upptagne af konsistoriella göromål, har så ofta utgjort föremål för offentlig diskussion, att derom väl icke är mer än en tanke. Skadligheten för undervisningens skötsel måste erkännas gifven, då ej blott en så dyrbar tid för lärarne borttages, utan äfven en stor del af deras andliga krafter, uppmärksamhet, nit och håg vändes åt håll, som med lärarekallet icke stå i omedelbart sammanhang. Skadligheten dessutom äfven för sjelfva stiften, att hafva sin styrelse, d. ä. sitt konsistorium, sammansatt af personer, hvilka till större delen icke behöft, för att deri inkomma, dokumentera några kunskaper i jurisprudentia ecclesiastica eller erfarenhet i presterliga befattningar, måste utan tvifvel vara lika klar. Denna stora oformlighet upphörde helt och hållet, om skolstyrelserna i allmänhet sattes på en annan fot, genom att skiljas ifrån kyrkomyndigheterna; då de icke desto mindre kunde förblifva under regeringens inseende, hvilket skulle ske på flera sätt, och, bland annat, kunde verkställas genom den flera gånger föreslagna gemensamma Centralstyrelsen, som egde att omfatta både folkskolorna, elementarläroverken och sjelfva universiteterna. Vi vilja ej afsluta denna artikel utan att, såsom i vår tanka berömligt, omnämna det, i kongl. cirkulärets 7:de mom. gjorda stadsandet om införande af blott enkel tjenstårsberäkning för skolelärarne, från och med den dag då lönetillökningen tillträdes, samt för de lärare, hvilka påtaga sig för framtiden den förindring i sina åligganden, som uti en blifvande ny skolordning kan i nåder varda anbefalld. Förtjenstfullt är ock den i 8:de mom. stadgade befrielsen för lärjungar från terminsafgift till lärare, mot erläggande i stället af 5 rdr banko för hvarje termin, hvilka medel af skolrektor emottagas, ingå i skolstatens tillgångar och ordentligen redovisas. Äfven från denna afgift fritagas medellöse ynglingarp, hvilken befrielse rektor, i samråd med inspek:or, kan medgifva. — Efter Posttidningen meddela vii sin helnet följande, för Svenska rederier och skeppare viotisa handling: