Aftonbladet – 4 augusti 1849, sida 2

de yttre föremålen söka en ny ledning för sipa tankar, lemnade han det fönster som vette åt oceanen, och gick att luta sig mot det, hvarifrån man kunde öfverskåda det stora fält, som utbreder sig mellan Vannes och Auray. Han hade knappt stått der några minuter, förrän han märkte två ryttare komma samma väg, han nyss hade tillryggalagt, och tycktes styra sin färd till slottet. Det stora afståndet hindrade honom i början att dömma om till hvad klass de hörde, men i den mån de nalkades, kunde han urskilja en herre med sin tjenare. ven förstnämnde, som var klädd enligt den tidens bruk, i en liten grön guldbroderad rock, hvita tricotbyxor och kragstöflar. en rund hatt och det långa håret hopbundet med en mängd band, red en engelsk häst af den utmärktaste skönhet, hvilken han styrde med en lätthet, som skule gjort heder åt någon, som gjort ridkonsten till sitt studium. På något afstånd beledsagades han af sin tjenare, hvars rika livr fullkomligt öfverensstämde med hans herres förnäma drägt och utseende. Emanuel trodde ett ögonhlick, då han såg dem nalkas slottet, att det var baron de Lectoure, som hade framskjutit sin resa ett par dagar, för att öfverraska honom; men snari märkte han sitt misstag, och fastän det tycktes honom ej vara första gången han såg denne ryttare, var det honom omöjligt att påminna sig stället och tillfället då han hade sett honom. Under det han sökte påminna sig med hvilken tilldragelse i hans lif, den osäkra hågkomsten af denne man hade sammanhang, försvunno de båda ryttarne bakom hörnet af en mur. Fem minuter derefter hörde Emanuel ljudet af hästhofvar på gården, straxt derpi öppnades dörrn och en betjent anmälde: Her Paul! (Forts. följer.)