Aftonbladet – 4 augusti 1849, sida 2

barderingsfursten Windisch-Grätzs kanoner, och med Slavismens hufvudstad gick hoppet om ett Slaviskt Österrike förloradt. Deremot var Raizernas uppror icke så lätt att kufva, oaktadt Slavoniens militärkommendant, den förut nämde Hrabowsky, med ifver understödde Magyarerna, och sjelfva Jellacic offentligt ogillade detta råa folks framfart, som var lika farlig för Österrikes som Ungerns integritet. Likväl afhöll han sig försigtigt att aktift understöda Magyarerna, emedan hen insåg att de skulle mycket försvagas genom denna häftiga nationalstrid, som med omvexlande framgång fortsattes flera månader och åtföljdes af fruktansvärda grymheter och förhärjningar å ömse sidor, tills det slutligen lyckades Magyarerna att öfverväldiga Raizerna, hvilkas stridslust på slutet något alsvalnat i följd af ett uppflammadt hat mot Kroaterna och Shokzerna. Det Raiziska upproret är en isolerad episod i förlidet års historia; det är måhända förspelet till ett framtida allvarsamt nationalkrig, ehuru det hittills ej haft andra följder, än att för en tid splittra Megyarernas styrka. Man tillskrifver rysk agition stor andel uti denna, liksom i de flesta andra Sydslaviska och Wallachiska rörelser. Det visade sig snart att kejsarens och Jellacics löften blott voro en mask för deras fiendtliga sinnelag. Oaktadt banen fördömde det raiziska upproret, fortsatte han dock sitt eget legala uppror; och kejsar Ferdinand icke blott inställde hans afsättande, utan understödde honom med penningar, och väyrade uppfylla sitt löfte att sjelf personligen öppna den ungerska riksdagen. Förbittringen häröfver var fruktansvärd 1 Pesth, och Kossuth klandrade i sitt halfofficiella blad denna trolöshet, som han ansåg berättiga Ungern till ett fullkomligt aflall från Österrike. Den 3 Juni sammanträdde ändtligen den längtansfullt motsedda riksdagen i Pesth, som genast påyrkade Magnattaffelns upphäfvande, och enstämmigt antog ministerens förslag om krigshärens förökande till 200,000 man, utskrifning genast af 40,000 man, och tillstånd att upptaga ett lån af 42 millioner foriner. Riksdagen var likväl ännu loyal, och höll sig blott till de i Mars gjorda medgifvanden. Kossuth genomdref likväl att flera trupper afsändes till Italien, under den förutsättning, att om man återkallade de 42,000 man ungerska trupper, som tjenstgjorde i detta land, skulle med dessa följa 35,000 Kroater och Shokzer. Afsigten skulle icke vara att undertrycka Italiens frihet, utan. blott att tränga Karl Albert tillbaka, oah den ungerska ministeren hoppades att, när detta mål vore uppnåddt, kunna utföra en medlares roll mellan den österrikiska regeringen och dess Lombardiska undersåter. Detta försonliga sinnelag varade dock icke länge. Ministeren Pillersdorff, som sedan den 43 Maj blott hade varit tillsatt tillsvidare, måste lemna plats för en annan interimsministör,, med Wessenberg och Dobblhof i spetsen, hvars bestämmelse blott var att figurera, intilldess man vågade att afkasta masken. Men denna minister förklarade straxt, att så vidt icke enighet tillvägabragtes mellan Magyarerna och Kroaterna, skulle den uppgifva sin neutralitet, hvilket hade till foljd att palatinen, erkehertig Stefan, Batthyany och Jellacic ännu en gång (i slutet af Juli) sammanträffade i Wien för att underhandla. (Forts.) EEE