Aftonbladet – 2 augusti 1849, sida 3

SVH VIL VIL KdildU då IVIKCL UU SUVI adl dISKHaU af republikanerna, — kan krisen derigenom slutas? Och kan vår nation derigenom införas på republikens bana under monarkiens toma: namn? Vill ni blifva minister, förmyndare för det döende konungadömet och för den nyfödda friheten, en ledare för denna qvinna, detta barn, detta folk? Det republikanska partiet öfverlemnar sig uppriktigt åt eder, genom våra röster. Vi äro färdiga att åtaga oss den bestämda förbindelsen att föra eder till makten genom den här utanför bullrande revolutionens redan oöfvervinneliga hand, att understödja eder på denna plats, att bibehålla eder der genom våra omröstningar, genom våra tidningar, genom våra hemliga sällskaper, genom den disciplinerade stytka, som vi äga i sjelfva hjertat af folket. Eder sak skall blifva vår. Minister under ett regentskap för Frankrike och för Europa, skall ni hos oss blifva den sanna republikens minister., i IV. Den samvetsgranne talaren slutade, rörd och tvehågsen; hans kamrater gåfvo genom tysta åtbörder sitt samtycke till hans ord. Lamartine begärde några ögonblicks betänketid för att inom sig öfverväga en sak af så oerhörd vigt, förenad med ett så förfärligt ansvar. Han stödde sina begge armbågar på bordet; han dolde sitt ansigte i sina händer och åkallade i sitt hjerta ingifvelser af Honom,l som ensam aldrig bedrager; han betänkte sig fern å sex minuter, nästan utan att hemta andan. Republikanerna stodo stilla framför honom omkring bordet. Lamartine tog slutligen sina händer från ansigtet, upplyfte sitt hufvud och sade till dem: Mine herrar! Vår ställning, våra hittills! uttalade åsigter äro temligen olika och våra roller här äro underliga nog. J ären gamlal: republikaner å tout prix; jag deremot är icke! republikan af denna klass, och icke dess mindre är det jag, som i detta ögonblick kommer j alt visa mig mera repubiikanskt sinnad än J. Låtom oss förstå hvarandra: Såsom J betrak-l! tar jag den republikanska styrelseformen, d. v.!l s. en sådan styrelse, som utöfvas af folken ge-l! nom deras eget förnuft och deras egen viija,! l f såsom den framåtgående civilisationens enda syfte och mål, såsom det enda medlet förj: främjande af de stora allmänna sanningar, som ett folk vill inympa i sina lagar. De andral: styrelseformerna bilda förmyndareregeringar,!! de innebära erkännandet af folkens eviga min-! derårighet, de äro ofullkomligheter inför filo-!t sofien, förödmjukelser inför historien; men jag : känner icke någon otålig önskan att gå fortare ! än iderna, icke någon absolut fanatism förl den eller den styrelseformen. Allt hvad jagls vill är, att denna makt må gå framåt och att! den ålltid må hålla sig hvarken före eler ef-l! ter främsta ledet af folkets kolonner, utan all-Js tid i jemnbredd med ett tidehvarfs idcer ochl! instinkter. Jag är således icke absolut repu-! l S t a S ö I blikan, såsom J, utan jag är politisk. Nåväl, det är såsom politisk republikan, som jag is detta ögonblick tror mig böra vägra att emottaga det förtroende, som J viljen erbjuda mig, för att ännu en tid aflägsna republiken, i fall dess morgon verkligen skulle vara nära att gry. s Det är såsom politisk republikan, som jag förklarar eder, att jag icke konspirerar, att jag icke kullstörtar, att jag icke åtrår konunga-!t dömets fall, men att, om konungadömet faller r af sig sjelf, jag icke ämnar försöka att upprätta d det, utan i det fallet endast vill gå in på enk fullkomlig förändring, d. v. s. på republik! J! Det uppstod ett ögonblicks tystnad. Förvå-l? ning, en sorts häpnad, blandad med tvifvel,l? målade sig på de omkringståendes ansigten. Lamartine återtog: f Jag skall säga eder hvarföre. Under stora kriser behöfver samhället stora krafter. Om konungens regering störtas i dag, så skola vil? inträda i en af de största kriser, som ett folk ! någonsin haft, till dess man åter erhåller en ö annan defintiv styrelseform. Konungadömet ? har under 18 år genom en enda man, i en ! enda medborgareklass namn, inom nationen framalstrat ett oerhördt svall af idcer, af revolutionär otålighet, af hat och ovilja, hvilket! allt man kommer att yrka att den nya regeringen skall afhjelpa; den obestämda reform, som i dag triumferar pi gatan, kan icke bestämma, begränsa sig, utan att genast återkasta alla de folkklasser, som blifva bestämda att stå utanför suveräniteten. Republikaner, legitimisler, socialister, kommunister, terrorister, skilda Lill syftemål, skola förena sig i raseri, för att kullstörta den svaga förmur, hvarmed en stille-5 ståndsregering förgäfves skall försöka att mota leras anfall. Pärskammaren delar det -hat, som folket hyser mot hofvet ; Fep:-kammaren )I nar förlorat hela sitt moraliska anseende, dels senom korruptionen, som misskrediterar den, lels gehom pressen, som depopulariserar den.l. Valmännen äro endast en omärklig oligarki il staten. Armåen är förbryllad och fruktar att!? vegå brodermord, om den vänder sina vapen not medborgare. Nationalgardet, en oväldig styrka, har tasit parti för oppositionen; den gamla vördnalen för konungen är kränkt i folkets hjertan, ill följd af hans envishet och nederlag; med vilken styrka viljen j i morgon omgifva den teruppresta thronen, för att derpå sätta ett varn? Reformen? Men den är ju endast en ana, som bakom sig döljer republiken. Den lHmänna omröstningen? Men den är en gåta R ch innehåller en hemlighet. Med ett enda rd, med en enda åtbörd skall den uppsluka len svaga återstoden af monarkien, oppositioens fantom och de skuggor af ministrar, som i ro sig beherrska den. Dess andra ord kan möjligtvis blifva monarki eller kejsaredöme;!p; less första ord skall vara republik; j skullenso lå icke hafva gjort annat än att hafva åt dem lic örberedt ett kungligt rof att uppsluka. Hvem v2 kall understödja regentskapet? Skall det blilY! stora godsegareintresset? Men de hängal? ar kor AA 17 Tra Jaana OM MN Di