Aftonbladet – 2 augusti 1849, sida 3

al ett folkelement, ett kommunistiskt, socialistiskt element. Samhället endast försvaradt af en fåtalig styrelse under en kunglig statsform, som emedlertid hvarken blifver monarki eller republik, skall blifva lemnadt utan försvar och skakadt i sina grundvalar. Folket, i afton måhända lugnadt af proklamationen om regentskapet, skall i morgon åter börja storma för att framtvinga en ny revolution. Hvar och en af dessa oemotståndliga demonstrationer skall genom halfva koncessioner leda till maktens slutliga förfall; folket skall drifvas derhän af republikaner, som äro oförsonligare än j. J skolen icke kunna lemna åt thronen mer än så mycket, som behöfves för att reta friheten, men icke nog för att hålla den inom vederbörliga gränser. Thronen skall oupphörligen blifva ett mål för opposition, uppror och mängdens anfall. J skolen från den 20 Juni och den 10 Augusti gå ända till de dystra Septemberdagarne. Ena dagen skall man af denna svaga regering begära guillotinen inom landet, och en annan dag krig utom dess gränser. Den vågar sannolikt icke neka törst. Olycka och skam öfver revolutionen, om den får smak för sådant. J skullen då falla i nödens, fanatismens, socialismens 93; inbördeskriget, förbittradt genom hunger och egendom, denna utopisternas mara, skall för en tid blifva fäderneslande:s realitet. Istället för att hafva velat qvarhålla en qvinna och ett barn på branten af en fredlig detronisering, skolen j för Frankrike, för egendomen, för familjen öppna en afgrund af anarki och blod.n V. Rörelse målades på de närvarandes ansigten. Lamartine fortfor: Hvad mig sjelf beträffar, så ser jag ganska klart en serie af katastrofer, som jag skulle bereda mitt land, genom försöket att hejda revolutionens lavin på en brant sluttning, hvarest ingen dynastisk styrka kan qvarhålla den utan att än ytterligare förstora dess massor, dess tyngd, äfvensom den förödelse, som åstadkommes genom dess nedrasande. Det finnes icke, jag upprepar det åter, mer än en enda makt, som är i stånd att bevara folket från de faror, som en revolution under närvarande sociala omständigheter kan åstadkomma. Det är folkets egen makt, det är friheten oförminskad. Det är allas omröstning, vilja, förnuft, intresse, hand, vapen: det är republiken! Ja det är republiken, fortsatte han med en ton af innerlig öfvertygelse, som för närvarande ensam kan rädda eder från anarki, från inbördes krig, från utländskt krig, från plundring, från guillotinen, från egendomens deining, från samhällets omstörtning och främmande invasion. Botemedlet är hroiskt, jag vet det; men under kriser, omständigheter och åsigter, sådana som för närvarande, finnes ingen verksam politik, som ej är stor och djerf, såsom sjelfva krisen. Genom att i morgon gifva republiken och dess namn åt folket, skolen j ögonblickligen afväpna det med samma ord, som sätter det i rörelse; hvad säger jag? J skolen ögonblickligen förvandla dess vrede! till glädje, dess gunst till enthusiasm. Hvar och en som har republikansk känsla i hjertat, som bar drömmen om republik i imbillningen, hvar och en som saknar, som hoppas, som tänker, som drömmer i Frankrike, de hemliga sällskapernas republikaner, stridande republiikaner, theoretiska republikaner, folk, tribuner, ungdom, skolor, tidningsskrifvare, handtverkare, litteratörer upphäfva endast. ett rop, samla sig omkring en fana, beväpna sig för att försvara den, sluta sig tillsammans i början under förvirring, omsider i ordnade leder för alt upprätthålla styrelsen och för att skydda sjelfva samhället, bakom denna allas regering: den högsta makt, som väl kan hafva sina skakningar, men aldrig dethroniseras, aldrig tillintetgöras; ty en sådan regering är grundad på nationen sjelf; den ensam appellerar till alla, den ensam kan upprätthålla sig, någotdera, och skall för öfrigt i värsta fall! blifva tvingad. J skolen reta folket till blod-! den ensaml. kan moderera sig, den ensam kan, med till-) hjelp af allas röst och hand, upplysa förnuft och vilja, samt skaffa sig nödigt understöd och erforderliga vapen för att rädda icke allenast nat.onen från träldom, utan äfven samhället, familjen, eganderätten och moralen från faran af en öfversvämning utaf de ider, som gäsa under denna till hälften kullstörtade throns grundvalar. Om anarkien skall kunna dämpas, så — märken det väl — skall det ske genom republiken! Om kommunismen kan besegras, så är det genom republiken! Om revolutionen kan modereras, är det genom republiken! Om blod kan sparas, så är det genom a mm mn A mm republiken! Om allmänt krig, om den invasion, som deraf måhända skulle följa såsom en europeisk reaktion emot oss, om dessa saker kunna undvikas, så — läggen än en gång märke härtill — är det genom republiken! Se der, varföre jag efter den samvetsgrannaste öfverygelse, inför Gud och inför eder, utan illusioner liksom utan fanatism, om den stund, hvarunder vi rådgöre, går hafvande med en revoution, dock icke deltager i någon sammansaddning; men om man dock måste genomgå evolution och reform, så vill jag att man går ee je pr 0 ——— — -— Se ill botten dermed och bestämmer mig för reoubliken! Men, tillade han, i det han reste sig upp, jag hoppas ännu, att Gud skall bespara mitt and svårare kriser; jag är beredvillig att gå n på revolutioner, men jag will ej tillställa! ådana. För alt åtaga sig ansvarigheter för ett!b olk, måste man vara en bof, en dåre eller en Ih ud li Lamartine har rätt! ropade en af de närt varande; mer opartisk än vi, har han emelertid mera fasthet i sina ideer, än vi sjelfvax. ,Vi äro besegrade! Låtom oss åtskiljas! utopade de alla; derefter vände de sig till Lanartine och tillade: Gör hvad ni, i följd af mständigheternas ingifvelse, anser bäst varal e tnmn u a