Aftonbladet – 2 augusti 1849, sida 3

LAMARTINE OCH FEBRUARIREVOLUTIONEN. I Lamartines Historia öfver 1848 års revolution finnes bland annat en framställning al de skäl, som förmådde författaren att yrka på bildandet af en provisorisk regering och att föredraga republiken framför ett regentskap. Genom en opasslighet hindrad att lemna sina rum den 24 Febr. f. m., tänkte han icke på att åtaga sig någon verksammare roll. Händelserna, säger han, passerade, skiljda från min person. Jag förnam dem, såsom allmän heten, med likgiltighet eller med glädje, allt eftersom de syntes vara gagneliga eller icke för den sak, som jag, i öfrigt ointresserad, bar i milt hjerta. Längre fram berättades, att man befarade, det folket skulle göra en invasion i deputeradekammaren. Fara hotade förf:s embetsbröder. Han steg upp och gick ut, af hedersinstinkt och icke af politik. Efter en kort, poetisk skildring af stadens utseende, der han framgick, och af sitt sammanträffande med åtskilliga personer, som han icke hade tid att samspråka me, såsom Odilon Barrot, general Perrot, några journalister af oppositionen m. fl. fortsätter författaren sin berättelse på följande sätt: HI. Den grupp af republikaner, som omgaf Lamartine vid hans inträde i kammarens förmak, begärde af honom ett hemligt samtal i ett afskildt rum. Hr Lamartine följde dem dit. Man tillslöt dörrarne. Större delen af dessa menniskor kände han endast till utseendet. En af dem tog till ordet i de öfrigas namn och yttrade: Stunden ilar, ovissa händelser sväfva öfver våra hufvuden, vi äro republikaner, vår öfveriygelse, våra tankar, vårt lif äro egnade åt republiken. Vi ämna icke afsvärja d.n i det ögonblick, då våra vänner nu på tredje dagen utgjuta sitt blod för denna sak, som är gemensam för folket och oss. Den skall allud vara våra själars själ, yttersta målet för våra förhoppningar, den ständiga tendensen för våra handlingar och skrifter; med ett ord, vi öfvergifva den aldrig; men vi kunne uppskjuta dess införande och låta den stå tillbaka för intressen, som i våra ögon äro högre än republiken sjelf, nemligen för fäderneslan dets in tressen. Är Frankrike moget för denna regeringsform? Skall den emottagas utan mot