Aftonbladet – 2 augusti 1849, sida 1

Ungrare och Ryssar. Metternich kom ej under fund med den fälla, hvaruti Gay hade lockat honom; men då revolutionen i Wien var fulländad, insåg Gay, att Slavernas enda räddning och den enda möjligheten att realisera hans panslaviska planer, vore att vänta afåterställandet af sakernas gamla ordning, och han slutade sig från detta ögonblick till reaktionen, men hemligt såsom alltid. Han hetsade Kroaterna att på ett möte i Agram den 25 Mars 1848 fordra en af Ungern oberoende minister och federatif sjelfständighet för Kroatien, Slavonien, Banatet, Militärgränserna och Dalmatien, hvilkas Riksdag omvexlande skulle samlas 1 Zara, Fiume, Agram och Esseg. Kroaterna bifogade dertill en mängd andra fordringar, hvaribland celibatets upphbäfvande. Gay lät dessa handla efter godtfinnande, emedan han väl visste, att hofvet och ministeren, som på den tiden voro lifvade för Ungern, skulle afslå deras fordringar. Deremot lyckades det honom ej att agitera Raizerna och Shokzerna, hvilka på riksdagarne i Semlin och Panczowa förklarade sig, de förstnämnde bestämdt för, de sednare icke emot Ungrarna. Gay säyndade nu till Wien och använde sitt inflytande hos ministern Kolowrat att förmå honom att, såsom godtgörelse för afslaget, lofva den Kroatiska deputationen uppfyllandet af folkets ifrigaste önskan: Josef Jellachichs wutnämnande till Banus öfver Slavonien ), Kroatien och Dalmatien, och i egenskap deraf till den Ungerska statens tredje riksbaron. Jellachich, eller rättare Jellacic, är född af en Kroatisk moder, efter hvilken han ärft stora gods; och oaktadt hans uppfostran och språk äro tyska, betraktar han dock Kroatien som sitt fädernesland. Han har genom sina sträfvanden för sitt folks väl vunnit en popularitet, som ingen af hans landsmän åtnjutit. Han är den fullkomligaste motsats till Kossuth; ty liksom denne i sig förenar alla den magyariska nationens förtjenster och fel, är Jellacic en förädlad typ för sitt folk. Uti hans person förenas en stor fältherre, som utmärkt sig uti 1836 års fälttåg i Bosnien, en trogen undersåte, blindt tillgifven kejsaren och hofvet, en ifrig katolik och en dödlig fiende till Magyarerna. Han utmärkte tillträdet af sin myndighet såsom banus med att officielt opponera sig mot Kossuth, och förklarade alla de af Kroatiens och Slavoniens invånare, som höllo med Magyarerna, samt icke ville betala tionde och kränkte godsägarnes urgamla rättigheter, för rebeller, som skulle ställas inför ståndsrätt och skjutas. Gay fortsatte emedlertid sin agitation, i det han inbillade Kroaterna, att deras deputerade, trots Magyarernas motstånd, hade genomdrifvit skattefördelningen och upphäfvandet af Urbarialbördorna, hvilka medgifvanden af regeringen, såsom läsaren inhemtat af det föregående, tvertom skett i följd af Ungerska kamrarnas enstämmiga fordran. I slutet af April lyckades han till och med framkalla ett fruktansvärdt upplopp bland Raizerna i Kikinda, hvilket dock dämpades af Magyarerna, som lofva-) de afhjelpa alla framställda klagomål. Raitzerna vände dock snart åter till deras förraj lydaktighetsförhållande mot Magyarerna, eme-j dan de icke hörde till Jellacies banat. — Hittills handlade Jellacic på egen hand; ännu var han icke ett redskap för Wienerhofvets reaktion, och vi skola derföre vända oss till Magyaterna för att se den spänning med hofvet utveckla sig, som gaf anledning till Jellacics tåg mot Ungern. Ungerns afsöndring från Österrike i statsrättligt länseende var fullbordad och högtidligt bekräftad af kejsaren uti riksdagens afslutningsmöte. Men den kinkigaste punkten i öfverenskommelsen, som båda partien af fruktan för kollision hade uppskjutit så länge som möjligt, var ännu oafgjord. Omedelbart efter sin. återkomst till Wien utfärdade kejsaren en uppfordran till Ungrarne att öfvertaga en billig andel af den Österriki ka statsskulden, och hvilken han af moderation blott bestämde till fjerdedelen af hela beloppet, nemligen 250 millioner gyllen med 10 millioner i rentor. I förhållande till Ungerns storlek och folkmängd, som utgjorde två femtedelar af hela kejsardömet, var denna fordran mycket moderat; men när man tager i betraktande det betydliga öfverskott, hvarmed Ungerns statshushållning varje år riktat statskassan, samt de för Unserns väl alldeles likgiltiga intressen, till hvilka befrämjande Österrike ådragit sig den stora kulden af 1000 millioner gyllen, så kan denia fordran icke anses rättvis. Det kom nu an vå, huru stora offer Ungrarna ville bringa af; acksamhet för den frihet, som den Österriki-1 ka regeringen inrymt dem. Erkehertig Stefan,a om med all sin sympati för Ungern ej hade ipphört att vara Österrikare, lofvade hofvet itt bistånd. Men de Ungerska tidningarne, eribland äfven Kossuths organ, uttalade sig nycket bestämdt mot detta öfvertagande af en let af Österrikes statsskuld, såväl derföre att tyssarnes hotande trupprörelser i Pudolien och! nfall i Donauländerna gjorde stora rustningar jödvändiga, som i synnerhet derföre, att regeingen, genom att förpligta sig till en så stor rlig utgift, sattes ur stånd att hålla sitt af ejsaren stadfästade löfte om att förrenta och jt fbetala till godsegarne och clericiet en summa ill ersättning för de upphäfde urbarialbördor-2 a. De fordrade, att Österrike skulle göran tatsbankrutt, emedan statsskulden var ådragen ft f en minister, som ej kunde anses såsom lag-t 8, emedan den aldrig Haft folkets bifall, samt erjemte, genom en usel, ja till och med föridisk ekonomi, hade bortslösat de genom lånlu stadkomna summor, dels brukat dem till folk-1 rihetens förtryck. Dylika Opinioner, som lå enljödo i hela Ungern, uppväckte hofvetslr örbittring, och för att förekomma en brytningiss ödgades Batthyany lofva att framlägga frågan för riksdagen, som skulle! sammanträda 1:j ( l 1 I l Å 1 1 : I I nr —5 Slavonien är Shohzernas land, men Slavoner elK ler Slovener är gemensamma namnet nå alla dejt