Aftonbladet – 2 augusti 1849, sida 1

UNGERNS FRIHETSSTRID. Art. H. REVOLUTIONEN I MÅRS OCH DESS FÖLJDER. (Forts. från J2 479.) Magyarerna kunna dock ej frikännas för herrsklystnad mot Slaverna. Om de i Mars 1848, i känslan af sin nationella kraft och öfverlägsenhet, ferdrat återupprättande af deras gamla konungarike, och i förening med Böhmarne ställt sig i spetsen för den Slaviska propagandan, hvartill deras lands belägenhet mellan de tvenne hufvudstammarne af de Österrikiska Slaverna, Czecher och Slovener, gjorde dem särdeles egnade, så skulle det varit dem möjligt att realisera Slavernes önskan om ett Slaviskt-Magyariskt kejsardöme i Österrike, hvarvid de icke skulle kommit att spela någon underordnad roll, och den Tyska reaktionen skulle aldrig kunnat tillintetgöra följderna af Wienerrevolutisnen. Men i stället stod Böhmen ensamt i striden mot Österrike och dukade under, emedan Sydslaverna hade uttömt sina krafter i den olika fejden med Magyarerna, såsom redskap för Wiener-kamarillapolitiken, hvilken hade till syfte ett statssystem, hvarmed Silaverna, lika litet som Magyarerna, kunna vara hetjente; och hela Ungerns egen rihet står nu på spel i den stora striden på if och död. I händelse Ungern går under, så har det fallit ett offer för sim ensidigt nationella politik, och om det segrar är måhända Slavernas nationella befrielse lika så aflägsen, som tillförene. Metternieh bade redan till en del insett detta örhållande mellan Magyarerna och Sydslavera, och uppdrog åt en doktor Gay att bearveta de förre mot de sednare, af hvilka han synnerhet fruktade för anfall på enhetsstaen. Men Gay, som i hemlighet var Panslaist, bibragte Metternich den åsigten, att en