Aftonbladet – 31 juli 1849, sida 3

rade andberg nej. n Kryparen Ekström bad här till sin berättelse få tillägga, att den omnämnda patienten, Lotta Zetter-ä! berg, då hon på gården för E. omtalat huru Pet-st tersson blifvit misshandlad, äfven tillagt: vaktmä-Y staren den uslingen, sparkade den arma menniskanp,st fvensom att Pettersson, vid Ekströms besök, be-m lagat sig öfver sin högra arm; men att hon, påld E:s fråga hvem som misshandlat henne, icke för-k mått lemna något svar, utan endast qvidit af smärta. Drinzen Hagberg, som derefter hördes, instämde hvad honom angick helt och hållet i Sandbergs berättelse; han hade hvarken sjelf misshandlat hennelfc eller sett någon annan göra det; äfvensom drängenvV Johansson, af hvilken polismästaren med mödalli kunde erhålla något svar, förklarade sig icke hafvalfe någon kännedom om det utöfvade våldet. n Sköterskan Fredrika Lönngren sade sig ickelri hafva någon upplysning att meddela. Väl hade honlä varit närvarande då Pettersson emottogs och seder-!p mera biträdt vaktmästaren och drängarne med attlfc införa henne, samt att påsätta tvångströjan, dervidp alla fyra hade haft fullt göra för att rå på henne, men ingen hade misshandlat henne. Om lördagen:( hade Fredrika Lönngren biträdt vid flyttningen, äf-lic vensom kort förut med att ånyo påsätta Pettersson)h tvångströjan, men dervid hade icke heller någon misshandling egt rum. På polismästarens fråga, om det varit på läkarnes befallning, som flyttningen verkställts, svarade Lönngren, att läkarne icke tagit någon befattning medii Pettersson förr än på måndagen, utan att det varit j på vaktmästarens tillsägelse den skett. Underläkaren på Danviks hospital, hr doktor Greve, invände häremot, att det varit på lördagen, som han tagit befattning med Pettersson, samt dervid åt henne förordnat ett laxativ. Skjuksköterskan Lindström hade sig icke bekant huruvida Pettersson undergått någon misshandling, emedan hon hvarken sett eller hört det sjelf, och dessutom ingen skulle hafva understått sig alt göra det i hennes närvaro; men deremot hade hon af flera bland qvinliga tjenstepersonalen hört omtalas, det en sådan misshandling egt rum, ehuru hon nu icke kunde påminna sig, hvilka som omtalat det.! En af patienterna, Lotta Zetterberg, hade på Lördagen först underrättat henne derom, men då honj i anledning deraf infunnit sig i Petterssons rum, hade denna legat i tvångströja och fastbunden med remmar i sin säng, utan förmåga att besvara Lindströms frågor; och som Lindström då icke funnit! några synliga spår till misshandling på henne, hade Lindström åter aflägsnat sig från hennes rum. Måndagsmorgonen hade Lindström åter varit bos Pettersson, emedan ett laxativ, som Lindström på lördagsaftonen (eller söndagsmorgonen; ref. mins: icke rätt hvilketdera) gifvit henne, först gjort verkan under natten emellan söndagen och måndagen. På fråga, om sjuksköterskan hade rättighet att på eget bevåg gifva patienterne läkemedel, svarade Lindström, att hon fått det förtroendet af läkarne; att vid behof gifva patienterne laxativ. Då polismästaren härvid anmärkte, att br d:r Greve nyss sagt, att det varit han, som på lördagen ordinerat laxativet, sade hr d:r Greve sig böra rätta sin uppgift i det fallet så till vida, att Lindström på lördagen föreslagit honom att gifva Pettersson ett laxativ, hvilket han gillat. Sjuksköterskan Lindström berättade vidare, att hon då (på måndagen) funnit Pettersson mycket stilla, likasom nästan hvarje gäng både förut och efteråt som hon besökt henne. I anledning af de då på dårhuset gängse ryktena, det Pettersson skulle blifvit misshandlad, hade Lindström tillfrågat P. omj någon slagit henne, men derpå endast fått till svar: Det vet jag inte. — Lindström hade då upplyftat hennes linne, samt dervid funnit henne ega en mängd smärre blånader på bröst och armar, m. m.; men som hon förut på patienterne ofta observerat dylika! blånader, hade hon icke heller nu fästat någon serdeles vigt dervid. På onsdagsmorgonen bade Lindström tyckt sig förmärka i Petterssons ansigte den förändring, som vanligtvis är ett tecken till dödens P! annalkande, samt genast gjort hr doktor Greve upp-!ö märksam derpå, hvilken då ordinerat koppning i!M nacken, kalla omslag på hufvudet samt terpentinPM omslag på bröstet. Dessa ordinationer hade genast; blifvit verkställda, men utan verkan, hvarefter PetP tersson på middagen aflidit. Hr doktor Sonden bad nu att få uppläsa ett skrift! ligt anförande, hvilket hufvudsakligån innehöll: In att som hvarken muntlig eller skriftlig berättelse j. angående enkan Petterssons föregående sjukdom och ; orsakerna dertill medföljt henne till dårhuset, så hade, hr doktorn, såsom alltid varit brukligt, låtit några! dagar passera, för att derunder kunna bilda sig ett! omdöme öfver hennes sjukdomstillstånd. Sedermera! hade på lördagen genom hans biträde på stället, p, underläkaren hr d:r Greve, ett laxativ blifvit henne: förordnadt; och då detta enda laxativ haft den veri kan, att det försatt henne i ett stort afmattningstillstånd och de vilda utbrotten deraf försvunnit, hade han icke ansett sig kunna vidtaga några andra åtgärder, förr än den af sjuksköterskan Lindström. rapporterade oroande förändringen inträffat, och hade; han då vid sin ankomst till dårhuset funnit hr dok-; dor Greves ordinationer så fullt ändamålsenliga och! de enda som kunde försökas, att han för egen del icke kunnat göra något vidare. Han bad derjemte få anmärka, att då ban på tisdagen i anledning af kyparen Ekströms klagomål öfver den misshandling Pettersson skulle hafva undergått, i Ekströms närvaro visiterat henne, hade han väl funnit blånader och valkar på åtskilliga de-! lar af kroppen, men dervid icke, oaktadt han noga synat henne, förmärkt sådana strimmor efter slag på hennes rygg, som hr doktor Blachets obduktionsprotokoll innehåller. Derjemte ville han be att till hr doktor Blachet få framställd den fråga, huruvida han ansåg någondera af de yttre blånader och andra märken, hvilka funnits på Petterssons döda kropp, eller alla tillsammantagna, varit af den beskaffenhet, att de kunnat förorsaka döden; samt om han antoge, att större delen af dem blifvit henne tillfogade genom misshandling. Härpå svarade hr doktor Blachet, att hvad först strimmorna på den dödas rygg anginge), så ville det synas doktorn, som om dessa blifvit Pettersson j tillfogade genom tilldelade slag, ehuru de också möjligen kunnat uppkommit genom Petterssons ansträngningar att kasta sig ur sängen; denna mening hade också delats af de läkare, som öfvervarit obduktionen, och af hvilka br doktor Greve vid förhöret befanns närvarande. (Häruti instämde br doktor Greve.)! Och hvad åter angick den sednare frågan, så vore; det omöjligt för doktorn att bestämma, hvilka blånader Pettersson möjligen kunnat tillfoga sig sjelf;; dock ansåg hr doktor såsom gifvit, att de blånader som befunnits på inre sidan af låren samt på högra skulderbladet, nödvändigt måste hafva blifvit henne tillfogade af annan person; äfvensom doktorn i öfrigt di ol m m på oc Je be kd sk or de bi TÖ at in da fri Fi sk at I vidblef sitt utlåtande, nemligen att skadorna i och; för sig sjelfva icke voro af lifsfarlig beskaffenhet, men under närvarande förhållande bidragit att påskynda döden. Häruti instämde hr doktor Sonden fullkomligt. 1 Det har sedermera af förhöret hlifvit unnlvct att va tr be ty O