Aftonbladet – 31 juli 1849, sida 3

RATTEGÅNGS 3 OLISSAKER. Vi fortsätta nu berättelsen om det förhör, som sistl. gårdag hölls i poliskommaren angående aflidna enkan Petterson på Danviks därhus. Portvakten Lurdberg hade egentligen ingenting annat att upplysa, än att han, som öppnat porten, i anscende till enkan Petterssons motsträfvighet då hon skulle införas, dervid biträdt; men som han aldrig får aflägsna sig längre ifrån porten än till sitt rum. hvilket är beläget straxt till venster i yttre korridoren, så hade han icke medföljt till det rum, dit Pettersson genast infördes. Att någon misshandlat henne hade han hvarken sett eller hört. Vaktmästaren Sandberg, af polismästaren uppmanad att afgifva en sanningsenlig och redig berättelse, helst det nu genom obduktionsprotokollet vore styrkt det enkan Pettersson, som vid inträdet på Dårhuset varit fullkomligt frisk, under sitt vistande derstädes genom yttre våld erhållit en stor del af de märken och blånader, hvilka funnos på den döda kroppen, berättade nu, att då han, som vid enkan P:s ankomst mottagit henne, i anseende till hennes motsträfvighet och styrka icke förmått att ensam införa henne i något af rummen, hade han tillkallat drängen Hagberg och sköterskan Fredrika Lönnoren, hvilka måst bära henne in. Vid inkomsten i rummet kade hon skrikit så förfärligt och varit så vildsint, att han nödgats springa efter en tvångsröja, hvilken han tillika med Fredrika och Hagberg, hvilka under tiden hållit henne, genast låtit påsälta henne. På polismästarens fråga hvarifrån de slag kommit, som de utanföre stående tydligt vid tillfället hört utdelats, svarade Sandberg att han icke visste det, men förmodade att detta ljud kommit från 2:ne af patienterna, hvilkas rum voro belägna åt gårdssidan, och sem båda brukade emellanåt med flata handen våldsamt gifva sig slag På slag emot pannan. Sandberg berättade vidare, att då han dagen derpå inkommit i Petterssons, cell, hade hon arbetat ig ur tvångströjan samt nedkrupit på golfvet under sängen; och då han derifrån framdragit henne, hade hon med ursinnighet sprungit omkring rummet och emot jerngallren vid fönstret, hvars rutor hon förut under natten krossat. Tvångströjan hade sedermera blifvit henne aftagen, så att hon varit befriad derfrån tills lördagsförmiddagen. Då Sandberg nämnde förmiddag nedkommit i korridoren, hade han der träffat enkan Pettersson, hvilken under morgonen lyckats draga regeln från: dörren till sitt rum. Sandberg bade då försökt återöra henne till cellen. och då kan icke ensam för