Aftonbladet – 28 juli 1849, sida 2

fälle, då hennes tant, som anser den unga frökens uppfostran fulländad, inleder ett samtal om en förestående äktenskaplig förbindelse. Adrienne invänder nemligen, att hennes uppfostran ej kan anses fulländad förr än hon lärt sig förestå administrationen och göra les honneurs såsom matmoder i huset,, och beder så enträget fröken Olympe (fru Deland) om tillåtelse att åtminstone en enda dag i veckan afstå till Adrienne sitt välde, att den goda fröken finner sig föranlåten abdikera till förmån för sin brorsdotter, som genast med hänryckning öfvertager rollen af matmoder, och genast gör sin makt och myndighet gällande. Fröken Olympe drager sig tillbaka från styrelsen, och söker, lättad från maktens börda, lugnet och hvilan i sin sängkammare, då deremot Adrienne röner alla maktegandes lott, att öfverhopas af smicker och inställsamhet, hvaraf bon naturligtvis finner sig lika väl, som trots någon regerande furste. Visserligen har det också sina små svårigheter att regera; det är ingen lätt sak att föra styrelsetömmarne, innan man blifvit rätt varm i kläderna, och fröken Adrienne känner sig högst förlägen första gången hon befinner sig ansigte mot ansigte med sina underlydande, sitt hof, och sin konselj.. Hon vet knappt hvar hon skall börja med sin maktutöfning, och till råga på bryderiet röner hon obehaget af opposition, detta appendix till makten, och denna till på köpet från hushållerskan Madelaine (fru Lindström), som gör svårighet vid att utan alla förberedelser tillaga en supå för 25 personer. Allt måste dock vika för högsta maktens varde! Alla grannar måste inbjudas till supå och bal, framförallt markis de Toulongeon (hr Aman) samt hans brorson Lucien (hr Swartz), till hvilken sistnämnde den unga fröken har hvad man kallar ett godt ögan. Men markisen har fordom knäböjt för fröken Olympe, och svurit henne en evighet af kärlek, men hasUugt brutit alla förbindelser, till fröken Olympias djupa sorg. Intrigen vänder sig nu kring båda dessa personers återseende och en tillämnad försoningsakt, hvarvid flera rätt pikanta scener förefalla, interfolierade af ett misslyckadt enleveringsförsök af särdeles komisk effekt. Slutet blir dock, att fröken Adrienne vinner ändamålet med sin roll af .matmoder i huset,, Lucien de Toulongeons hand. Styckets alla hufvudroller utfördes väl och med god ensemble. Fru Deland var förträfflig såsom fröken Olympe de Villeblanehe och Adriennes parti återgafs af m:lle Deland på ett ganska lifligt och täckt sätt. Hr Aman gaf markisens roll med mycken natursanning och hans maskering var ganska lyckad. Hr Swartz visar sig med hvarje ny roll allt mer och mer öfvervinna den stelhet, som synts utgöra det största hindret för honom att inlägga sanning i sitt spel. Efter Matmodren återsågo vi med förnyadt nöje det nätta och qvicka lustspelet Enleveringen, både till komposition och spel ett af de bästa stycken, som på sednare tid blifvit gifna på svenska scenen. Vi erinra oss till och med icke tillförene någon så fin, träffande satir på bombast öfverspändhet och fosforism, som denna med en enkel, naturlig och glädtig intrig sammansatta komedi, hvilken derjemte utföres med ett så talangfullt samspel, att det kunde hedra hvilken teater som helst. Aftonbladet tror sig med tillförsigt kunna yttra, alt ingen skall ångra att hafva bekostat ett par timmar för att åskåda densamma.