Aftonbladet – 28 juli 1849, sida 2

form ej heller innebär den någon fiendtlighet mot er person, och beviset derpå, min bästa medbroder (ty jag ser på edra epåletter, att vi innehafva ungefär samma grad i hans majestäts arm) är att jag delar dessa hederliga bretagnares nyfikenhet, hvilken ni förebrår dem, fastän jag troligen har mera bestämda skäl än de att önska gåtans lösning. Nåväll, återtog marinofficern, om jag kan vara er på något sätt bebjelphg i de uträkningar ni företagit, så är min algbra till er disposition; men här är ej stället att öfverlemna oss åt matematiska föreläsningar. Om det behagar er, skola vi aflägsna oss litet från dessa hederliga menniskor, som blott förvilia oss i våra uträkningar ? Ja visst, svarade musketören; så mycket mer, som, om jag ej misstager mig, vi åt denna sidan komma närmare er båt och ert folk. Ah, om det blott beror af det; om denna vägen ej skulle passa Er, skola vi taga en annan. Jag har god tid, och mitt folk ännu bättre. Således låtom oss vända, om ni finner för godt. Nej, men hvarföre? låtom oss gå framit deremot, ju närmare vi komma stranden, dess bättre kunne vi tala i det ämne, hvarmed jag vill underhålla er. Låtom oss då gå på denna landttunga, så länge der finnes en torr fläck att stiga pån. Den unge marinofficern fortsatte, utan at! svara, vägen framåt, som en man, hvilken de är fullkomligt likgiltigt hvilken väg han tager och de båda unga männen, som nyss för för sta gången hade sett hvarandra, gingo nu son två barndomsvänner arm i arm, till den yt tersta udden af landttungan, som lik en lan utskjuter i hafvet. Kommen dit stannade grefv Emanuel, utsträckte sin hand i den rigtning skeppet låg och frågade sin följeslagare: Vet ni hvad detta är för ett skepp?