Aftonbladet – 27 juli 1849, sida 2

Ryttmäst. Tornerhjelm sade sig hafva allt skäl att tro motsatsen. Han uppgaf sin utfodringsmethod, hvari drank mycket hade ingått det året sjukdomen utbröt, och sade bland annat, att afveln efter tillfrisknade kreatur ej, som man vanligen tror, blir försvagad. Grefve Knut Posse omtalade förhållandet med sjukdomeninom Kronobergs län och Sunnerbo; kreaturen hade skenbart tillfrisknat, men man hade det oaktadt slagtat dem alla, och på alla voro lungorna angripna. Efter denna slagtning hade hemmanet blifvit spärradt och sjukdomen hade ej vidare någonstädes yppat sig. Sålunda var man der fast öfvertygad om sjukdomens obotlighet och att man endast genom nedslagning kan förekomma dess spridning. Hr Nathhorst ville uppgifva hvad han utomlands iakttagit rörande sjukdomen. I Tyskland hade flera utmärkta män af facket förklarat sjukdomen kunna botas. En veterinärläkare utomlands had: gjort en mängd lyckliga kurer, öfverhufvud 93 procent, men höll sättet hemligt. Han ville likväl sälja denna hemlighet mot 2000 Thaler, eller för 400 Th. lemna tillräckliga medikamenter för flere hundrade kreatur under flera år. Svenska landtbruksakademien hade försökt detta, men utan nigra resultater. Hr N. ansåg sjukdomen vara af kronisk och enzootisk karakter, och möjlig att bota. Prof. With genomgick sjukdomens ursprung här ochi Danmark. Sade att man omöjligt kan förneka att sjukdomen kan uppkomma af sig sjelf. men att den aldrig i fordna tider funnits i Holland, England, Sverige och Danmark; deremot länge cxisterat i Rhentrakterna. Från Tyskland hade den kommit till Holland, från Holland till England, och, som talaren antog, från England till Sverige. Hr W. ville ingalunda tala emot sjukdomens möjliga botlighet, eller neka att man kunde bota 93 procent; men derom var icke frågan, utan om man genom dessa försök skulle låta smittan få tillfälle att sprida sig. KE. sekret. Nathborst och prof. With utvecklade ännu vidare sina åsigter af sjukdomens natur och deraf möjliga botlighet. En mängd intressanta upplysningar förekommo härunder, hvarföre talen särdeles anslogo församlingen, som gaf tillkänna sin tillfredsställelse och beslöt att bestyrelsen skulle draga försorg om, det dessa sednaste sakrika yttranden blifva tryckta som supplement till en i Malmö utkommande ning och derigenom bekanta för svenska allmäneten. Ordföranden anmälte, att från en i staden vistande Skotte en engelsk skrift i ämnet inkommit. Frågan 6: År det skäl att hos oss föreningar bildas till ersättning af genom sjukdom förlorade kreatur, och vore det lämpligt att stifta en enda dylik förening för hela riket ? Landshöfdingen Rosen talade med ifver mot hvarje inrättning, som ej omfattade hela riket. Den måste derföre bestämmas genom lag. Hade lagen kunnat upptaga den hela riket omfattande brandstodsföreningen, så kunde den väläfven upptaga föreningen emot boskapssjukan. Frågan 7: Hafva de till våra stamholländerier införskrifna racer visat sig vara ändamålsenliga, och hvilka upplysningar har erfarenheten atti detta hänseende meddela ?, Som medlem af Holländeri-styrelsen an:?g sig K. sekreteraren Nathhorst skyldig att lemna de upplysningar han kunde hafva. Likväl äro starbolländerierna så nya, att man icke kan hafva tydliga resultater.. De qvigor, som importerades, kalfvade icke förr än 1847. Det är egentligen när kelfvarne blifvit kor, som man kan vänta några resul!tater. Så vidt man ännu kunde se, äro dessa Jyckliga. Hr N. uppmanade närvarande innehafvare af stamholländerier att yttra sig närmare. Desse; brukspatron Celsing och grefve Knul Posse, ansågo det likaledes för tidigt att kunna med säkerhet yttra sig om resultatet, men, så vidt man kunde se, vore det icke annat än godt. De införskrifna racerna hade visat sig mycket väl kunna trifvas med klimatet och födan i Sverige. Frågan 8: Skulle det icke vara lämpligt, att staten genom premier uppmuntrade den enskilte att mera vinnlägga sig om hästafvelns befrämjande, då landet ännu behöfver årligen införskrifva ett stort antal hästar ? Landshöfding v. Rosen hade icke något förtroende till premier. Att hästafveln betydligt förbättrats hade man sett, men sådant sker endast på ställen, som äro egnade derför. Att här produceras ett större antal hästar än förr, synes af remonthästarne, som nu till största delen äro svenska, under det de förr mest voro danska. En näring kan ej gå framåt, utan genom att näringen lönar sig. Den bästa premie är, att egaren får sin häst väl betald. Ryttmöstaren Tornerhjelm talade för premier, och påstod att de redan uträttat mycket godt. Om de icke frambringa en näring, kunna de åtminstone framskynda dem. Det är icke antalet af hästar som saknas, utan deras qvalitet. Dennas förbättrande afsåges genom premier. Grefve Beckfriis m. fl. talade för premier,och trodde att införseln af danska hästar, i stället för att minskas, ökats. Hr v. Rosen uppstod åter och yttrade, att, då han talade emot premier, afsåg han mera den verkliga nytta, som vinnes genom hingstars införskrifvande, och att dessa sändas omkring på landet till racens förbättrande. . Friherre Raab omtalade, att för omkring 40 år sedan införskrefvos genom statens försorg norska hingstar, som placerats omkring och mycket begagnats. Redan är racen häraf mycket förbättrad. Afven vid Ottenby äro de derstädes placerade hingstarne mycket eftersökta, liksom ett par friherren tillhöriga hingstar. Brukspatron Celsing kunde icke inse, hvarföre premier och införskrifning af hingstar utestängde hvarandra. Omnämnde att i Wermland, Nerike och Södermanland bolvg bildat sig och införskrifvit hingstar från Norge. Professor Wilh ansåg, att staten borde hålia hingstar placerade omkring i landet, och genom premier uppmuntra allmänheten att uppamma goda ston. Detta vore så mycket mera skäl, som det alltid är förenadt med risk att uppföda hästar. Församlingen uttryckte såsom sin opinion, att premier bidraga till hästafvelns befordrande. Frågan 9: Hvilken ytterligare erfarenhet har man inhemtat om surrogater för potäter? Öfverdirektören Falkman fäste uppmärksamheten på Ulloco och Picotiana. Hos trädgårdsmästaren Lundgren, i den s. k. Generalens hage, kunde beses IA väl desca vetter. sam ett slags notäter. hvilka L.