Aftonbladet – 26 juli 1849, sida 3

na förslag till union med Ungern. Men både Kossuth och Batthyany medgåfvo fullkomlig rsättning af statskassan till adeln och de andiga för den jordegendom som genom reformen beröfvades dem. Båda kamrarna samtyckte, och de konservativa magnaterna till och med under en sådan hänförelse, att sjelfva biskopparna afstodo från all ersättning för deras tionde, blott så fogads alt det lägre presterskapet, hvars enda inkomst bestod af tionde, hölls skadeslöst för indragningen deraf. Detta riksdagens möte är äfven märkvärdigt i anseende dertill att den kroatiska oppositionen här för första gången uttalade sig. De kroatiska adelsmännen och biskopparna protesterade, på deras folks vägnar, bestämdt mot hvarje inskränkning af adelns och presterskapets inkomster och rättigheter, men de blefvo naturligtvis öfverröstade af den magyariska majoriteten. Såsom ett bevis på riksdagens värdiga hållning kan iöfrigt anföras, att, då en deputation från säkerhetsutskottet i Pesth just under dessa dagar kom till Pressburg, för att yrka att alla ungerska trupper i utlandet (hvilket här ville säga Österrike) skulle återkallas, samt alla fremmande trupper bortsändas ur landet, förklarade Kossuth: att riksdagen icke skulle låta dominera sig från hufvudstaden; att de uttalade önskningarne en gång måste blifva följden af Ungerns sjelfständighet, men att tiden nu icke var inne att sålunda löna Österrikes välgerningar; med hvilken förklaring säkerhetsutskottet äfven visade sig nöjdt. En kontrast härtill bildade tyskarnes handlingssätt i Pressburg. Afundsamma deröfver att deras rivaler, judarna, framför hvilka de hittills baft flera fördelar, genom sina stora privilegier, nu blifvit ställda på samma sociala trappsteg som de sjelfva, och redan inom få dagar hade gjort sina erhållna rättigheter praktiskt gällande, uppvigglade de på Långfredagen sina stamförvandter till ett häftigt upplopp mot denna hatade nation, hvarigenom en stor mängd judar nödgades flykta till Wien. Dylika uppträden förnyades flera gånger, isynnerhet i Pesth, hvarest judarne fått tillträde till nationalgardet; men öfverallt var det tyskarne som af näringsafund gåfvo anledning dertill, hvaremot magyarerna, på ett för menskligheten hedrande sätt, togo judarne i försvar. Emedlertid hade Batthyånyi sammansatt sin minister. Michael Esterhåzy blef utrikes minister och uppehöll sig såsom sådan i Wien; Kossuth, Tinans-; Szemåere, inrikes-; Szechenyi, kommunikations-; Eötvös, cultus-; Gabor Klanzal, handelsoch industri-; Deak,justitie-, samt Meszåros, krigsminister. Som likväl den sistnämnde för tillfället uppehöll sig uti Italien, öfvertog Kossuth, som var själen i ministeren, tills vidare äfven krigsportföljen. Med utomordentlig raskhet fortsatte nu riksdagen sin verksamhet. Efter att hafva förklarat sig i permanens, intilldess författningsverket var fulländadt, fastställde den, i slutet af April och början af Maj, förutom de redan omtalade bestämmelserna, en mängd lagar: om nationalgardets reorganisation; om religionsfrihet och lika rättigheter för alla sekter och konfessioner; förberedelse deraf för judarne, senom att tillåta äktenskap mellan judar och kristna; (judarne stodo i Ungern på en vida lägre ståndpunkt än i något annat europeiskt and; deras tillstånd var 2ildeles som i melelåldern, och det ,skulie derföre blott varit att trotsa fördomen att på en gång tillerkänna lem alla medborgerliga rättigbheter); omr tryckfrihet; om nya jernbanor, samt slutligen om den nya representationen. Riksdagen skulle, såsom hittills, bestå af Magnattaffel och ständertaffel, hvilken sistnämnde skulle väljas ör trenne år af alla med orgare, utan ståndsHer religionsåtskilnad med en låg valbarhetscensus. Magnattaffeln skulle tills vidare vara sitt förra skick, samt konungen utnämna dess president och vicepresident. Palatinen skulle vara oansvarig och hafva rätt att taga alla provisoriska åtgärder i konungens frånvaro. Den vigtigaste striden uppstod om kommunalförhållanderna. Landet hade nemligen, utan afseende på geografiska och nationella förhållanden, varit deladt i komitater under temmeligen sjelfständiga öfverfogdar; hvilket decentralisationssystem gjorde det lätt att dela de serskilda folkslagens styrka, i händelse af oroligheter. Men en ombildning af detta förhållande var vansklig och farlig under den närvarande gäsningen, och Kossuth genomdref derföre, att komitaterna skulle reorganiseras på en kommunal grundval, och deras embetsmän, med tillämpande af en viss census, väljas af de mindre kommunernas deputerade, som skulle bilda Komitatsrådet; blott öfverfogden (comes, prefekten) skulle väljas af regeringen. I Kroatiens komitater förklarades det kroatiska språket för officiellt. Detta medgifvande var ett bevis af erkänsla för den foglighet, som kroaterna hade iakttagit vid riksdagen alltsedan den 18 Mars. Vi skola snart visa orsaken till denna foglighet. Den utomordentliga verksamhet, som den ungerska riksdagen utvecklade under loppet af trenne veckor, och som blott har sin like uti franska nationalförsamlingen år 1789, förbluflade Wienerhofvet, hvilket, liksom alla tyskar, sökte uppnå målet genom vidlyftiga diskussioner, och det lyckades baron Josika, den förre siebenbärgska hofkanslern, att förmå kejsaren vägra sitt samtycke till urbanialbördornas upphäfvande, under förevändning att denna åtmed innan han lemnade Italien; hon har äfven