Aftonbladet – 25 juli 1849, sida 3

Ja, det vill säga fasligt långt. Det var en herre — utlänning är han visst — som kom för ett par timmar sedan, och har bråkat med mig alldeles förbannadt om att få reda på en karl om 40 år eller så, som skulle vara som barn lemnad i ett torp under godset hä Jag lofvade honom visst att höra åt här i väll; men om belöningen vore en gång till så stor, så vore det väl nästan lika omöjligt att få rätt på honom; i alla fall ha viinte med den saken att beställa. Felix och Olof vexlade en blick. Jo, förlåt mig bror Sjöberg, det har jag med att beställan, svarade Felix raskt, i det han skakade hand med värdshusvärden. Ack, Felix? God afton min gosse! Hvad var det du sade? skulle händelsevis du. Nej, inte jag, skrattade denne; men hi ir en man, som af en kringvandrande dalkulla lemnats i ett torp här helt nära. Är det något att förtjena på upptäckten, så gif hit. Jag åtager mig att skaffa rätt på personen, jag Alltid samma lustigkurre storskrattade värdsmusvärden men det du sade om dalkullan, låer inte så oäfvet, ty den der resande sade också någonting ditåt.n Ja, ser ni på bara, fortsatte Felix. Om nte jag uppdagar saken, så vill jag bli en kanalje. Ni ska aldrig ha hört en så syperb och dertill märkvärdig historia; men hvad forlrar väl den der herrn för bevis; tro? Jo, han lär skall hafva ett bref från sin mor, som skall vara giltigt nog. Det är jag säker på, att han har. Här är menniskan utropade Felix ifrigt, visandepå Olof, som med underliga och stridiga känslor åhört letta samtal. Se på honom tycker ni inte allesamman, att han ser märkvärdig ut, eller hur ? Åh, det kan jag just inte säga; men han kan ju gå till den resande i morgon och tala