Aftonbladet – 25 juli 1849, sida 3

och det gör du min själ rätt i. Grefven var sjelf glad att slippa härifrån. Hvarför kom han då? , Jo, jag skall sä-a dig, och Felix flyttade sig närmare och tillade i hviskande ton: När affärerna börja gå kräftgången, så blir man artig och nedlåtande mot alla.n Vill du säga, att det är slut med grefvens rikedom då?, frågade Olof. Just så — ackurat så är den. Jag har på fått någon lön, och mitt utslitna ej ännu betaldt. Jag borde med rätta ej säga detta så här, men det är en sak som väl ej länge kan döljas, och jag är betänkt på att flytta.n Du har varit länge i grefvens tjenst under de goda dagarna. Ja visst, under de goda, ja. Men ser du, att för rakt ingenting tjena en herre, som behandlar en så ogrannlaga som grefve Ernst och gamla gubben — han är då som en gammal arg bandhund; -— men vi fråga också intet stort efter honom.n Nu afbröts Felix meddelanden af högljudda välkomstutrop af hela laget. Ack! se hofmästarn! utropade nämdemans-mor, En liten rödlätt gubbe, som skakade hand med hvar och en af den talrika församlingen, inträdde. Hvem är det?n frågade Olof sakta? Åh, det är värden på det enda Hotelln, som finns i vår lilla köping, herr Sjöberg.n Hvarför kommer han så sent, mån tro.s Det få vi höra nu, ty brudgummen frågar honom derom. Jo, se det är på det lilla viset, min hedersknyffel, att jag har baft ett fasligt samtal med en resandexr, svarade herr Sjöberg. Fasligt! upprepade alla nyfiket.