Aftonbladet – 25 juli 1849, sida 3

niskor serskilda till racer, språk och religion, med mångfaldigt olika inrättningar, besynnerliga lagar och okända seder, finnes ett departement bestående endast af 5 högre och 23 lägre embetsmän. De förre äro statssekreteraren, de två understatssekreterarne, en vicej understatssekreterare och förste clerken. Statssekreteraren och en af understatssekreterarne l! lemna sitt embete, så snart ministeren förän-l: dras, och bibehålla sällan platsen längre än 2 år i sender. De äro de synliga cheferne för! kolonialsystemet och ansvariga inför parlamen-l: tet. De tre andra högre embetsmännen ärol! ständige och de verkliga hufvudmännen för kolonialsystemet. De äro genom sina politiska s förmän skyddade för ansvarighet, okända förl! parlamentet, och knappt kända till namnet aflt publiken; men hafva på sednare åren blifvit! ryktbara under den qvicka benämningen: Herrl: Moderland, som mr Charles Buller hade gif-i! I ; Å C S I vit dem. Under dessa herrar tjenade 23 clerker, eller inalles 28 personer för att styra 431 kolonier. Om arbetet derföre delades lika på alla, så fanns icke en embetsman för att regera hvarje hel koloni Men ej heller en sådan arbetsfördelning är möjlig. Statssekreteraren är ansvarig inför parlamentet, och detC är derföre hans skyldighet attigrunden känna l! affärerna inom hvar och en af de 43 koloni-C erna, att läsa och studera hvarje depeche och ! att vara beredd att antingen sjelf eller genom C sin understatssekreterare svara på hvarje fråga, S som kan ställas på honom i någotdera af par-!! lamentshusen. Om han kunde dela sin tid lika emellan kolonierna, så skulle han hafva om-1 kring en vecka om året att egna åt hvarderas! affärer; men han kunde likväl icke någonsin l på sådant sätt använda en hel vecka, ty allall kolonierna fordra mer eller mindre hans upp-C märksamhet på samma gång. Han måste så-s ledes på samma tid skänka några timmar åtl! en, derefter någon stund åt en annan, 0. s. v. — vända sig än hit, än dit, samt i sin föreställning! köra och vända omkring hela det vidsträcktal! jordklotet, flygande från norra polen till dend södra, rusande från Nordamerikas snöfjellar tilllt s e Vv tropikernas brännande regioner, ilande från Vestindiens fruktbara öar öfver hafven till det Södra Afrikas och Australiens förtorkade öknar, utan jemförelse med någonting annat, som finnes i inbillningen, om icke måhända med den vandrande Juden. (Allmänt och långvarigt skratt.) Sålunda måste han t. ex. den ena 1 dagen befinna sig på Ceylon, reformerande finanserna och religionen, befordrande kaffeplantörernas intressen och bringande nesa öf-!n ver Buddhaisternas gudalära. Nästa dag må-8 ste han infinna sig i Vestindien och undervisa s folket om rätta hushållningen med sockerplan-9 tagerna, eller i Van Diemens land, sträfvande f att förbättra de afgrundsmenniskor, som hanls transporterat till detta pandemonium. Straxtin derefter måste han finnas i Canada, der disku-d tera indemnitetsbillen och striden emellan ra-n cerna. Återigen om några ögonblick vid Goda s Hoppsudden, för att dansa en krigsdans med lf sir Harry Smith och bans undersåter blanda Caffrerne; eller på Nya Zeeland, en olyckligt Lycurgus, tvistande med Honi Heki; eller ils; Port Natal, underhandlande med Pauda, konun-D gen öfver Zoolahs; el!er i Labuan, gräfvandeh efter stenkol och krigande med sjöröfvare;s: eller i midten af södra Afrika, för att besegrad Pretonius och dess rebelliska Boers; eller ilä Port Philip, såsom der vald folkrepresentant;fe eller på Mauritius, för att bygga fästningar d emot en fiendtlig befolkning; eller på de Gre-r kiska öarna, för att der, såsom talaren hoppali des, ändtligen åtnjuta ett lif af yppigt lugn ä! och beqvämlighet. (Starka skratt och bravorop.) — Således måste de mest osammanhänh sande ämnen och händelser ständigt tumla om-r: kring i understatssekreterarens hjerna, såsom ! den vildaste dröm af en febersjuks inbillnings-9: kraft, och innan han hade tid att sansa sigs! efter en kolonialfråga, kom en annan genast ö! för att utnöta hans verksamhet. Tal. uppre-e)! pade derföre, att det var mera underligt att fc det icke stode ännu värre till; men hemtade a! tillika deraf anledning att yrka, det systemet F behöfde revideras och en undersökning anstäl. fö as, huruvida icke några eller alla kolonierna!8 behöfde och hade rättighet till mera lokal-h och sjelfstyrelse. Ö Tal ingick derefter uti en lång utredning sl if den speciella kostnaden för de serskilda kolo-v nierna, och visade der huru onödigt en mängd in atgifter blifvit beslutade, serdeles i afseende!d på befästningar, af hvilka de flesta icke varitd ill ringaste nytta. — Vi frukta likväl att rötta den svenske lä aren genom upptagande o: MS de bevis på slöseri med allmänna medel, fö som han här framdrog, ehuru intressant och si öfvertygande han framställde dem. Bland an-d nat må blott nämnas, att efter det sista kri-!n set med Caffrerna hade icke något slags redo-o sörelse för utgifterna stått alt erhålla, och attid besittningarne i södra Afrika ensamt kostalh England 600,000 om året. Och till hvadjsl indarnål, sade han, sker allt detta slöseri?tr Emedan de vise män i armåen och flottan,ti som äro autoriteter i dessa ämnen, påstå, attik vi alltid måste vara beredda på krig. I dessals ilosofers tanka är den civiliserade mannens lu naturliga benägenhet ett allmänt krig emellan v nationerna. I väntan på det tusenåriga riket!gi efter en sådan oupphörlig strid, fordra de derföre sj utt Storbritannien skall, utan afseende på kost-Jat naden, i hvarje ögonblick och på hvarje punktd if jorden vara färdig att strida med hvem som jn: welst om alla sina omätliga kolonialbesittnin-m sar. England hade genom detta system myccet liknat ett visst djur i fabeln, som troddelF itt det skulle skrämma de andra djuren i de-di as okunnighet genom att taga på sig huden L f ett lejon; och denna falska föreställning att G mponera genom ett sken af makt, på moder-d andets bekostnad, hvilket alltid framhölls afIr oremierministern såsom en nödvändighet, såse nart frågan uppstått om att minska de drygalst itgifterna för krigsväsendet, hade ledt till det h våra uch dyra misstaget, att för kololialbesitt-ci vingarnes bibehållande lita mera på den mili-!sy