Aftonbladet – 25 juli 1849, sida 3

med honom sjelf. Är han då den rätta, så är allt väl svarade värdshusvärden, leende. Hvad säger ni om det, vände han sig till Olof. Jag säger, att Felix far vilse eller också gycklar han), svarade denne lugut. Jag vet bäst, att inte detta slår in på mig., Jaz; men ni skall vetan, återtog herr Sjö berg i vigtig ton, att det gäller ett arf, ett stort, mycket stort arf.n Ett arf!) utropade Felix förbluffad stort arf.n Jag kan nog förstå det svarade Olof lika trankilt, men jag är inte den rätta. Jag har intet bref, och ingenting med den saken att göra.n Nå, så skall jag gå till den resandev, sade Felix. Jag skall berätta allt hvad jag vet om min husbonde och dalkulian och. barnen och allt det der, sompy... Hvad skall du berätta? frågade Olof, med en sträng och hotande ton. Kanske att du sjelf är den efterfrågade? — Kanske.n Ja, det kan väl hända det. Jag lofvar er allesammans ett dundrande kalas, då jag får det stora arfvet. Skall det inte vara en vals nu — eller kanske Hambopolska? afbröt Vis-Olle, och på ett tecken af hans stråke stämde spelmännen in. Snart var det vigtiga samtalet med värdshusvärden och den nyhet han haft att berätta glömd för dansen och maten, och Olof smög sig helt tyst bort med sin hund, sin Josef och sitt skåp, innan någon märkt det. Dagen derefter satt Olof framför brasan i sin ensliga stuga. Lilla Josef tumlade om på golfvet med Tusse och blef ofta tystad af sin fosterfar, derför att han med sitt stoj hindrade honom att höra de ord, som ställdes till honom af en gäst, hvilken tagit plats midtemot.