Aftonbladet – 25 juli 1849, sida 2

n blandning af folkvandringens mångfald, och le få infödda, som blefvo öfriga på den stora stråkvägen för de asiatiska folk, som svämmade öfver Europa, höra väl, att döma efter pråket, till de Romaniska folken, men deras lidigare själsoch kroppsutbildning, deras lilelsefullhet, bigotteri och öfvertro, förenad med mmoralitet, röjer det asiatiska blod, som i leras ådror är blandadt med de gamla Romarnes, efter hvad de sjelfve påstå. Det tusenriga förtryck af Bulgarer, Greker, Turkar, Ungrare och Ryssar, har förslöat deras nationalkänsla och arbetslust; men Vallachernas stora antal, deras goda förstånd, härdade natur och tapperhet, gör det ej likgiltigt hvilket parti vinner dem för sin sak. Ryssarnes infall förliden vinter kan svårligen hafva undgått att styrka dem i deras trohet mot magyarerna, men stora offer vilja de aldrig bringa dem. Hvad sjelfva det Magyariska folket angår, så står det icke blott till antal, utan äfven i bildning, öfver de nationer, som lyda under ungerska väldet. Det är Magyarerna, som omedelbart trädt i förbindelse med Tysklands och Italiens kultur, såväl i medeltiden som närvarande tidehvarf, och som hafva gjort sina naboer delaktiga af de fördelar, som varit en följd deraf, likväl utan att kunna bibringa dem: någon högre bildning, ty dertill voro de icke nog talrika och tillräckligt blandade med dem. Men hvad som karakteriserar Magyarerna i motsats icke blott till Slaverna och Valacherna, utan ännu mera till Europas öfriga folk, är deras orientaliska temperament, som afspeglar sig i al!a deras meriter och fel. En otämjelig häftighet, djerfhet och energi, ärelystnad, trofasthet och stolthet äro de mest framstående dragen af detta folks karakter; en högre vetenskaplig bildning är sällsynt hos Magyarerna, och af stora vetenskapsmän hafva de blott få ller måhända ingen att uppvisa. Deras konst r germanisk, men deras poesi flödar af orientalisk bildrikedom, och sjelfva Kos klamationer och tal till folket bi samma prägel. I liflighet och belefvenhet likna de till den grad fransmännen, att franska resande påstå, att de blott i Ungern hafva funnit sig såsom hemma. Samma orientaliska prägel bär också till en del deras samfundsordning, ehuruväl den rönt mycken inverkan från Tyskland. Den ungerska riksdagen i dess hittills varande gestalt påminner ovilkorligt om de mongoliske Kurultais, hvarest fursten och adeln herrska gemensamt. Oaktadt den ungerska adelns talrikhet), har i Ungern aldrig funnits den i vestra Europa allmänna striden mellan regenten och länsherrarne, hvilkas förhållande i Ungern utgått från folkets karakter, men i Frankrike, Tyskland, England och angränsande stater var en ljd af de omständigheter, som åtföljde ländernas ockupation. En strid mellan adeln och städerna är likaledes främmande för Ungerns historia, oaktadt ungerska konungar hafva upphöjt hela städer i adelsstånd, sålunda, att de hafva samma rättigheter som en adelsman, att sända tvenne deputerade till riksdagen. Iden ungerska lagstiftningen äro nationen, ständerna och adeln synonymer. Adeln hade intill revolutionen förlidet år personlig frihet och oinskränkt monopolium på att köpa s. k. adeliga gods med underlydande bönder, skattefrihet, undantagandes i krigstid, samt rätt att icke erkänna konungen för sitt öfverhufvud, så vidt han ej låtit kröna sig inom sex månader efter sm thronbestigning. Den skulle tillika göra krigstjenst inom landets gränser (den adliga ninsurrektionen). Härifrån är dock det höga presterskapet undantaget. Adeln delas i fyra klasser: 1:o den höga romerska och grekiskkatolska, samt grekiska och icke unierade clerus; 2:0 riksbaronerna och magnaterna; 3:0o adelsmännen ; 4:0 de kungliga städerna, af hvilka de tvenne första klasserna hafva personlig röst i Magnattaffeln, de tvenne sista genom representanter i Ständertaffeln. Till den sistnämnde sända också biskoparna och magnaterna representanter, när de icke sjelfva kunde infinna sig i Magnattaffeln. En egendomlighet vid den ungerska riksdagen är föreskriften: att blott kungen och ständerna hafva motionsrätt, magnaterna deremot antaga eller förkasta obetingadt. Riksdagens rättigheter äro enligt lagen betydliga, men den österrikiska absolutismen har vetat eludera desamma, utan att upphäfva dem. Nu taga magyarerna tillfället i akt att göra dem gällande. ) I den skarpaste motsats till denna mäktiga och talrika adel stod den öfvervägande massa af Ungerns innevånare, som ursprungligen saknade alla privilegier, men under tidens lopp bade fått lagbestämda rättigbeter och pligter. Bönderna i de ungerska länderna hade länge varit fria från Nilfegenskap, hunde besitta hafva testa P om blott testamente och arfvingar tillföll adelsmannen, likasom dennes egendom i enahanda fall tillföll kronan. De hunude till och med för en bestämd summa friköpa sig från urbarialbördorna, eller det lagstadgade hofveriet och natura-priestationer. Men bönderna och borgarne, (hvilka icke äro adelsmän äfven om ) I Ungern, Kroatien och M rgränsen utgör adeln 587,000 personer, hvaraf 60,000 slaver, 24,000 Vvalacher och tyskar, men 503,000 magyarer. I dessa tre länder är således hvar nionde magyar en adelsman. — I Sicbenbärgen är det omkring 90,000 adeliga, hvaraf hälften magyarer och szekler. Magyarerna hafva således mycket öfvervägande majoritet på riksdagen. ) Den siebenbärgska landtdagen, som intill 1848 existerade oberoende af den ungerska riksdagen, var, likasom denna, sammansatt af adelsmän, som voro godsegare. Valacherna, som utgjorde en betydlig del af befolkningen, voro icke represente rade; men magyarerna sände 46, szeklerna (ett folk af oviss härkomst med magyarisk munart) QPR ach sachsarna fett stort tvckt NyhvYgge) 29