Aftonbladet – 21 juli 1849, sida 2

Redan ute på ströfverier, sade grefvinnan i det hon nickade åt sin inträdande son. Jag har ordentligt varit orolig för dign Herr Lindgren som spelade piket med gamla grefven längst bort i rummet kastade en förstulen blick öfver glasögonen på sin fordna lärjunge. Redan, sade denne skrattande, då jag varit hemma i tre dagar kan jag väl vara så pass belåten med det ljufva lugnet att jag söker liten omvexling i promenad eller jagt. Gud vetx, återtog han kastande sig vårdslöst i:en soffa och med tummarna i armhålen på vesten, att ni kan härda ut så här hela året om och. sitta som sniglar 1 gröngräsetn. Du har ju sjelf ofta sagt min kära Ernst, att du leds vid i stora verlden, att dess så kallade nöjen äro odrägliga och endast trötta dig. Hvar är då väl lyckan ?, Ja, det vete fan! Den är helt säkert en fabel, något som vi ännu på god tro nämna ibland, men aldrig få fatt iv. Det är en hård tro, en tröstlös öfvertygelsen, svarade modern med en suck. VÅ ja, visst. Man dödar tiden så godt man kan och släpar fram sin lekamen på bästa sätt. nSläpa, må du väl sägan, inföll fadern, som lutat sig tillbaka i sin stol, under det att hans motspelare blandade korten. Jag har släpat mig fram bär i nära trettio år, och jag undrar ej på att du skyr det här nästet som döden. Men om du förtalar verlden, så vet jag sannerligen ej hvad du vill. Du kän ännu njuta den, och du bör betänka, min vän, att vi veta hvad vi ha, men ej hvad vi få, och denna verlden är ändå det enda vi ha alt räkna på Visst förmana prester och beskedliga. qvinnor oss alt draga vexlar på en annan: men de kunna vi vänta med tills vi bli så gumla, att vi: kunna tro derpå och inte ha något anna! alt. taga oss till... Hvad fumlar herr Lind