Aftonbladet – 21 juli 1849, sida 2

som den regeringen föreslagit, hvilken, enligt hvad det förefaller oss, endast skulle blifva ett annat instrument i regeringens hand att få bibehålla det kära allenastyrandet, under vilkor af dagtingen med de klasser som flyta ofvanpå i samhället, och ibland hvilka löntagareintresset specielt, som genom sjelfva sin natur aldrig kan tillfredsställas, skulle få ett innu mera direkt och bestämt tillfälle till inlytande, än det hari den närvarande repreentationen. År det öjligt att man i detta vänseendet icke ga Någon varning från xemplet: rikes deputeradekammare? Vi talade nyligen om England och om de yglar parlamentet der är i tillfälle att lägga vå regeringsmakten. Oaktadt dessa kontroller, vet man att det ej finnes något land, der slöeriet med de allmänna medlen är så stort som i England, och der folket får arbeta så. :ungt för deras utgörande. Efter en långvarig verldsfred och midt under det Storbrittaniens makt och välde mångdubbelt ökats, utsör det likväl ett af den engelska statsmanens tyngsta bekymmer, att kunna insamla illräckligt medel blott för att betala utgifterna vf det löpande statsbestyret. Folket har frivet att hålla möten och dervid yttra sig strängt pm missbruken; men hvad hjelper det, då största makten ligger i händerna på den s. k. bildningen och förmögenheten, som vet ställa å till, att största tyngden af taxorra faller på len arbetande klassen i dryga taxor på :lifsnedel, höga tullar på the, kaffe och tobak, o. . v. När så stora missbruk kunna ännu fortara i ett land, der likväl regeringsmaktens vilja är underkastad sådana inskränkningar, och vär man äfven derstädes funnit tiden vara inne tt söka erhålla en representationsreform i mera lemokratisk anda, hvarom de nu pågående agiationerna under Cobdens och Humes ledning vittna, huru vill man väl då tro att någoning skall kunna vinnas hos oss genom en reorm, som lemnar prerogativet i hela dess naktfullkomlighet orördt, så framt icke sjelfva epresentationen är tillräckligt genomträngd af len demokratiska principen? Hvart skat man väl komma, när folkets fordringar på föränIrade lagar kunna bommas för genom ett dubyelt absolut veto, först i första kammaren och lerefter hos regeringsmakten? Aftonposten framhåller beständigt Frankries exempel, som ännu lider af de: häftiga ;vallningarna efter en throns öfverändakastande ch framställer detta land med dess republicanska statsform till jemförelse med den beägenhet, hvari reformfrågan finnes hos oss. Men Aftonposten synes, likasom de rent könervativa, alldeles glömma den omständigheten, tt ingenting annat än konung Ludvig Filips sensträfvighet mot representationens ombildanle i en demokratisk anda blef orsaken till Feyruarirevolutionen. Aftonposten synes äfven, likhet med de konservativa, vara mycket anselägen att ej låta ett ord undfalla sig om förvållandet i ett annat land, hvars nyligen skedla reformer erbjuda en långt närmare jemföelsepunkt för oss sjelfva, nemligen Belgien, ler den sanna konstitutionella monarkien rädlats och. finner sig väl deraf, att hvarken förta kammaren, d. v. s. senaten, eller regeringsnakten numera bibehålla något absolut veto. cke mindre synes Aftonposten, äfven häri lika ned de konservativa, hysa en helig förskräcelse för det norska statsskicket, allt af devounang för det absoluta veto och den kungliga naktfullkomligheten. Det oaktadt är Aftonosten ändå lika varm i sin öfvertygelse, att ust hans arbete syftar till att oerhålla en konstitutionell monarki i ordets sanna betydelse, der styrelsens absoluta vilja eller: ett hofs intriger måste gifva vika för en verklig representations kraftiga vilja; — och utan tvifvel r det äfven för samma mål som han bemödar ig för det hvilande representationsförslaget, edan det blifvit utdömdt vid Orebromötet. Ivar och en bar som man ser sin smak. Vi örtänka icke Aftonposten att hafva sin; . men og synes dess förfarande numera, i afseende å det hvilande förslaget, hafva nog mycken ikhet med hvad man kallar att tröska för bara almen. — I Götheborgs Handelsoch : Sjöfartstiding läses en berättelse angående af Kammar