Aftonbladet – 20 juli 1849, sida 1

Söner sinnadt blad kan dagligen lagföras efter godtycke; ty till och med rykten kunna enligt den bestraffas såsom syftande att väcka missnöjen. Det obestämda och oförklarade brottet förnärmande, mot någon regentien tysk förbundsstat, eller i någon annan stat som står med Preussen i diplomatiska förbindelser, hotas med hårdt straff; för ett yttrande öfver kejsaren af Ryssland eller sultanen kan en författare vräkas i fängelse på år och dag. Straffen äro omåttligt höga; och när det factum, som skall utgöra brottet, kommer att bestämmas af en jury, som polisen utser, så kan man icke förtänka tidningsredaktörerna eller skriftställare i allmänhet, att en liten rysning öfverkommer dem vid genomögnandet af denna lag. Lagen mot klubbarne är mildare och förnuftigare, oaktadt hela föreningsrättigheten blifvit ställd under polisens godtycke. Hurudan lagen emot upplopp blir, vänta vi att få se inom några dagar. Händelserna i Baden hafva fått den utgång, som man förespådde. Motståndet är qväfdt i blod. Preussarne stå invid gränserna af Schweiz, och om -än Rastatt håller sig, så kan man med visshet förutse, att det faller inom få dagar. Det blomstrande herrliga Baden, förut så välsignadt med vin och gröda, ligger härjadt och öfverlåtet åt nöden för många år. Såsom efterspel väntar man nu krigsrätterna öfver ett antal fångna anförare, och deribland äfven riksdagsmännen v. Trötschler från Dresden och professor Hinkel från Bonn, hvilka ofelbart komma att dömas till arkebusering. Visserligen höja sig alla pressens röster mot dessa afrättningar, men sannolikt utan följd. Emellan de tre konungarne af Preussen, Sachsen och Hannover på ena sidan, samt det österrikiskt-bayerska partiet på andra sidan, fortfara de diplomatiska striderna och synas icke vilja komma till något slut. Vid Erfurt sammandrages just nu en preussisk-hannoveransk krigshär, hvars bestimmelse väl icke är uppgifven, men som man tror skall användas till genomdrifvande af den riksgrundlag, som de tre konungarne antagit, i fall ett motstånd någonstädes röjer sig. I Schlesien bildas en annan här, som man säger skall bringas till 60eller 70,000 mans styrka. Med den kan ändamålet icke vara något annat, än en demonstration emot Österrike, hvilket väl för ögonblicket endast kan med ord protestera mot den preussisk-tyska riksgrundlagen, men som icke lärer betänka sig vid en mera handgriplig protest, så snart det en gång kommit till rätta med Ungern; och tiden härtill tros icke vara aflägsen, ty utan underverk anses de tappra Ungrarne icke länge kunna motstå Rysslands och Österrikes förenade makt. Till hån för vår tid och för vårt slägtes häfder, komma de att falla såsom offer för barbarerna och såsom ett vedermäle af kulturens och folkens belägenhet i Europa under 19:de århundradet. Med danska kriget går det till ända i trots af danskarnes lyckliga utfall från Fredericia; ty fredspriliminärerna äro redan afslutade. Danskarne må väl glädjas åt Tyskarnas imbörles osämja och folkpartiets nederlag; i den urstliga politiken hafva de en bundsförvandt, som med ömhet drager försorg om dem. Men hvad Danskarne vunnit, komma de att förlora vid den nästa folkrörelsen i Tyskland, hvilken cke kan uteblifva. För öfrigt påstås entusismen för kriget hafva efter nederlaget vid Fredericia stigit till det högsta i hertigdönena (?). :