Aftonbladet – 19 juli 1849, sida 3

NÅGOT OM DÅRHUSET PÅ DANVIKEN. Vid sistl. riksdag motionerades hos ridd. och adeln, att en kommitte måtte nedsättas för att granska tillståndet vid dårhuset på Danviken och andra likartade inrätwningar, hvilka för närvarande lida af den största bristfällighet, samt föreslå nödiga förbättringar i anstalterna för sinnessjukas behandling, m. m. En sådan kommitt har ock sedermera blifvit nämnd och sammanträdt, samt räknar bland sina ledamöter öfverläkaren vid Danviks hospital, hr doktor Sonden, hvars förtjenstfulla arbete om härvarande och andra dårhusinrättningar väckt en allmän och rättvis uppmärksamhet, och som dessutom den egentliga förtjensten af nämnde riksdagsmotion tillhör. Det är således all anledning att hoppas, att det ifrågavarande ämnet skall blifva af kommitteen utredt med fullkomlig sakkännedom och förslagen till förbättringarne bhfva sådana, att de leda till det åsyftade ändamålet om de verkställas. Sjelfva omfattningen af den uppgift, som kommitterade erhållit, ger likväl någon anledning att befara, att förbättringarnes verkställande fordrar en förberedelse, som kommer att förorsaka tidsutdrägt, hvilket äfven synes sannolikt deraf, att herrar kommitterade, efter hvad oss berättats, ännu icke lära haft tillfälle att företaga någon speciell undersökning angående tillståndet på Danviken, så vidt besök på stället dertill erfordras. Emedlertid hör man ganska ofta beskrifningar om förhållandet på detta ställe, hvilka på ett så bedröfligt och nästan upprörande sätt bekräfta den målning, som den förutnämnda motionen gifvit af denna inrättnings bristfällighet, att den frågan billigtvis måste uppstå, huruvida det icke må vara möjligt att tillvägabringa någon förändring i de beklagansvärda fångarnes belägenhet derstädes med mindre betydliga omkostnader, genom en ökad noggrannhet i tillsynen på stället och en omsorgsfullare vård. Fullkomligt inseende svårigheten och det grannlaga i att våga ett omdöme i ett sådant ämne, hafva vi dock funnit stöd för denna tanka i en till redaktionen insänd skrift från en person, som af särskild orsak sökt göra sig så noggrannt bekant med förhållandet, som omständigheterna medgifvit; och vi anse oss derföre också böra lemna offentlighet åt den insända artikeln, om den äfven icke skulle bära annan frukt, än att hos allmänheten åstadkomma ett lifligare intresse för den ifrågavarande förbättringen. och tillika kunna i någon mån understödja det nit, hvarmed kommitttens ledamöter arbeta för den så högst nödvändiga reformen i denna del af den allmänna sjukvården. Artikeln lyder som följer: Bland af behofvet i hög grad påkallade förbättringar, men som alltför länge endast hört till de goda önskningarnes gebit, är den af hufvudstadens dårhus, hvilken inrättning i sitt närvarande tillstånd icke kan ställas i jeomnbredd med något annat än de sämsta fängelser. Också hafva de, som varit nog olyckliga att behöfva ditföra någon vän eller anhörig, åtnöjt sig med att ofta sjelfva göra dem besök på stället och om deras tillstånd och behandling anställa noggranna efterfrågningar, samt genom att efer råd och lägenhet bidraga till uppfyllandet af deras otillfredsställda behof och nödiga beqvämligheter lymedelst lyckats att derstädes bereda dem en åtninstone någorlunda dräglig belägenhet. Men det innes olyckliga därhushjon, hvilka ingen efterfrågar ler bekymrar sig om, som på stället utgöra ett slags nvalider, och hvilkas belägenhet är den mest fasansvärda man kan tänka sig. Om en sådan sinnessvag verson någonsin skulle der återfå sitt förnufts bruk, å är den likgiltighet han af sin omgifning på stälet möter, samt hans uppfattning af sin öfvergifna pelägenhet, hvilken framstår i så mycket mörkare ärger, som hans klagan endast nås af döfva öron, illräcklig att åter inom kort, och vanligtvis för alllid, beröfva honom förståndets bruk. Många hafva antagit, att ett återfall vanligtvis är att befara bos en förut vansinnig, om också ej förr än efter en längre tids förlopp, och tillskrifvit detta helt andra orsaker, än den nyssnämnda; men det här åberopade förhållandet, i förening med det outplånliga intryck, som sjelfva vistandet på dårhuset ger, torde utgöra den vanligaste orsaken till sådane återfall.