Aftonbladet – 19 juli 1849, sida 3

LITTERATUR. Anjala-Förbundet, bidrag till dess historia, efter enskilda och offentliga handlingar, af Maunu Malmanen. Denna under pseudonymitet utgifna skrift är icke nyss utkommen; men den förtjenar för sitt historiska innehåll att beaktas äfven under en längre tid än blott för det ögonblick, då den skådat ljuset. Arbetet är egentligen blott att anse som ett utkast, på förhand lemnadt i allmänhetens händer såsom en förkänning huruvida detsammas mottagande skulle förråda ett allmännare intresse för en vidare historisk utveckling af ämnet,. Om detta inträffar, låter förf. oss veta, att han framdeles vill försöka en sådan större utveckling under titel afAnjalaFörbundets Historian. Såsom källor för det utkast han nu publicerat, har han från skilda håll gjort efterforskningar, rådfrågat arkiver och stödt sig på förr obegagnade anteckningar och handlingar (t. ex. bland mycket annat, major C. IL Klicks efterlemnade koncepter). Han uppger visserligen äfven böcker, såsom v. Schantz Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1788—90, Posselts Historia öfver Gustaf III, samt slutligen den franska diplomatens historiska anteckningar om de aristokratiska stämplingarne i Sverige under och före Gustaf 11, och Cohens 3 vol. starka Les Cours du Nord ou Måcmoires originaux sur les souverains de la Suede et du Danemarck depuis 1766,. Men i alla dessa träffas om Anjalaförbundet dels ganska litet, dels också detta lilla otillförlitligt. I Fr. Röhs Reflexioner öfver konung Gustaf IIT:s lefverne, karakter och inflytande på svenska nationen har förf. väl funnit en med oväld och sanningskärlek gjord skildring af tiden i allmänhet, och äfven något om det ifrågavarande förbundet, så mycket utrymmet medgifvit. Men Rähs skrift stödjer sig, i frågan om Anjalaförbundet, hufvudsakligast på de tryckta protokollerna öfver rättegången med de anklagade förbundsmännen; och dessa dokumenter, ensamt rådfrågade, lemna, efter hvad förf. anser, ingalunda något klart ljus i saken. När vi gå till den s. k. hr Malmanens skrift, möta vi först en inledning om Gustaf III:s ställning till Sverige i allmänhet, ifrån 1772 till utbrottet af 1788 års krig. Då detta krig till en stor stor del misslyckades genom Anjalaförbundet, så ledes derigenom uppmärksamheten med stort skäl att forska efter sjelfva detta förbunds upphof. Trenne åsigter, rörande detta upphof, hafva gjort sig gällande, och förf. karakteriserar dem i följande ord: I. En del hafva ansett konungen för förbundets upphofsman eller åtminstone hemliga gynnare. Konungen, så resonnerade man, har derigenom velat årifva den nyväckta schismen emellan adeln och ofrälse stånden till sin höjd, för att lättare kunna utföra sina envåldsplaner, hvilka isynnerhet funno motståndare i det första ståndet. Denna är en af de många svåra, ja löjliga beskyllningar man hopat på denne konung, och hvilka Geijer med välförtjent ironi behandlar, då ban säger det endast fattas, att man äfven påstått, att han sjelf varit hufvudman för den sammansvärjning, som slutligen beröfvade honom lifvet. Gustaf IT var både för klok och för stör statsman, för att fatta ett sådant förtvifladt beslut, ty huru lätt hade det ej under närvarande förhållanden kunnat leda tiil motsatta resultater? Och dessutom, är det väl tänkbart, att Gustafs af naturen milda karakter, hans lättrörda bjerta, eijest all