Aftonbladet – 19 juli 1849, sida 3

id böjdt för benådningar, denna gång skulle tillåtit nonom belöna en man, som verkat för hans planer, med — — — döden? I följd af denna åsigt har man äfven velat påstå, att generalen, baron C. G. Armfelt spelade ett dubbelt spel och varit den, åt hvilken konungen lemnat sitt förtroende och hvilken han inkastat i förbundet, för att leda detsamma efter sina egna afsigter. Men detta gifver hvarken favoriten, baron G. M. Armfelts skriftvexling med farbrodern vid krigets början, ej heller konungens med sina förtrognare vänner och gunstlingar ringaste anledning att förmoda. AÅfven grefve G. M. Armfelts yttrande till grefve M. Anckarsvärd, att han inbillat gubben C. G. Armfelt att kejsarinnan verkligen ämnat angripa Sverige, och hans anhållan, att Anckarsvärd för allt i verlden ej skulle gifva farbrodern anledning att tvifla derpå, tala för ingenting mindre än detta. II. Andra hafva yttrat den tanken, att sammangaddningen var hopsmidd af G. M. Sprengtporten och ryska kabinettet, för att tillvägabringa Finlands sjelfständighet. Till desse kunna räknas konungen sjelf ) och det kungliga partiet. Detta har väl till en del sin riktighet, så vida som Sprengtporten och ryska regeringen verkligen hade sin hand med i spelet, men kan likväl ej lämpas på Anjala-konfederationen, som, efter hvad nedanföre skall visas, uppstått med helt andra afsigter. HI. Ett tredje omdönie om Anjala-Förbundet har nyligen blifvit uttaladt af en bland Sveriges utmärktaste historieskrifvare. Afsigten med detsammas upprättande säger han varit hos några Finnar: Finsk sjelfständighet under Ryskt beskydd — hos några Svenskar: återställandet af partitidernas regeringssätt eller ett det ungefärligen liknande. Denna åsigt kommer äfven det verkliga förhållandet närmast; endast deruti är den oriktig, att den skiljer finnarne och svenskarne åt; ty väl var det någre finnar, som arbetade för finsk sjelfständighet, ehuruväl desse med rätta ej borde räknas till de egentliga Anjala-förbundsmännen, men det var deremot en mängd finnar och svenskar, som önskade en förändring i regeringsformen. (Slutet följer.) ) Ur konungens yttrande till protokollet, hållet i rådkammaren, efter hans återkomst till Stockholm, den 2 Sept. 41788, om anledningen till och afsigten med de i Finland inom armåeen sig yppande oordentligheter, hvilket sedermera genom hofpartiet utdunstade och blef såsom ett axiom af alla rojalister antaget, låna vi följande: De ohörda steg, hvartill Finska Krigsmänn sig kunnat förnedra vid första begynnelsen af Krigsoperationers nödsakade verckställan, ansåg Kongl. Maj:t böra tillskrifvas och ledas första upprinnelse till, ifrån de mindre välsinnade dispositioner, som bland de Finska inbyggare i löndom blifvit utsådde från längre tillbakars, och särdeles änder lopp af sista detta 40 åren, samt hemligt hos dem underblåste af sådane personer, som bättre i tro och seder dem förelysa bordt. Den mann Kongl. Maj:t gerna undveke nämna, som Rike och Kanung belönt, med kolnad tillgifvenhet för dem båda, till tack för förtroendet han ägdt i de vigtiga värf, honom där i landet anförtrodts, med vidfogadt vidsträckt befäl öfver flera corpser tillhopa, hade häldst önskat använda sin såmedelst hos folket derstädes vundna Credit, vänskap och acktning i de Departements, man såg honom brukad, att med-undersåtarenas sinnen heldre till afvoghet, änn trohet böija. Derom had Kongl. Maj:t fådt flere instämmande kundskaper redan före 4783, men synnerligen och efter hvad hade följdt, på denne officerares åhr 1786 tagne steg, då han, återkommen ur Holländska tjensten, hvar Hans Maj:t honom en distinguerad employ had förskaffat, ingick i Ryska Kejsarinnans tjenst och där sin lyckas vidare främjan sökte, medelst befordran och uppgifna projecter till Finlands styckande ifrån Sverige, under framställningar af en för detta Storfurstendömme till antagande särskildt Regementsförvaltning. sådan som den i antingen Förenta Nederland följs, ell ock i Sverige under Sturarnes tid följd varit, hvilken dera af de två hade Kongl. Maj:t haft flera hemliga, men sins emellan stridiga avis om, deri dock alla instämmande, att mannen, i afsigt på planens värckställande, föreslagit Kejsarinnan ett erhållande af 2 millioner Roublers lösen, till grundande och upprättande af en Banque i Finland, som p:ge Circulationen där i jämn gång underhölle och förekomme, att ej hos innvånarena Roulancen afbröts när p:ge Remisserne från Sverige till Staters och Embetsmänners samt garnizoners aflöningar vorde upphörande. Protokollet finnes i original på riks-arkivet i Stockholm.