Aftonbladet – 18 juli 1849, sida 2

BEA SSR ker ej som jag, du. Du skulle förneka mig och icke komma ihog hur kär du är ör mig. Jag tycker i den stund jag inte mer ser dig 1 den der grofva klädningen och halsduken, så skall jag vara rädd att ditt hjerta också inte är som förr., Så talade Olof med lågande kind och fuktig blick. Det låg en friskhet, ett lif, en kraft i hans ord, parade med en innerlig kärlek och mildhet, som upprörde den stackars Maria och kom henne att kasta sig gråtande till hans bröst. Samma språk, som Olof, förde nästan Catharina om aftonen då den fattiga familjen var samlad kring brasan och öfverlade om dagens händelser. Ja, men nu säger jag, att ni äro ena stackare allihop, utbrast Anders leende. Nikunna väl inte gifta er i år heller, och flickan ål väl vid att komma bort ifrån mor, som bara skämmer bort henne. Ett hurtigare sin-. ne och litet raskhet i göromålen skadar alldeles inte att hon får lära sig, och det kommer du att må bäst af, kära Olof, om du en gång skall blifva vid henne. Vi kunde väl lära henne hvad bon kan behöfva här hemmap,, menade modern. VÅh, hos grefvinnan, som är så beskedlig och god, får hon det alldeles inte illa, och anbudet är ej att förkasta. Vi kunna ju råkas ofta ändå och allt är som förr,) : Men Olof och Catharina tego. Det syntes på deras sorgsna ansigten att de ej delade faderns tro, och Maria sjelf såg orolig och beklämd ut. Så hade det förslag, som den välmenande grefvinnan bifallit i afsigt att skapa lycka, i stället samlat moln öfver en förut klar himmel. Och Marias afsked från sitt hem några dagar derefter spridde den första skugga der