Aftonbladet – 14 juli 1849, sida 2

man, till hvilken jag anförtrott dig, skall du säkert då vara en yngling med ovanliga kunskaper och en högsinnad, ädel karaktär. Och detta är vigtigare än de egenskaper, som förblända och intaga menniskorna. Min son, nu då du står på tröskeln till en verld, dit man vid dina år kastar så hoppfulla och längtansfulla blickar, der man spanar med så mycken liflig nyfikenhet; då du skall inblandas i dessa barnsliga strider, denna småaktiga äflan, dessa dåraktiga och lumpna fördomar, som beherrska de så kallade verldsmenniskorna, de menniskor, bland hvilka du genom dina slägtförhållanden, din uppfostran och din förmögenhet, måste lefva. Så tänk ofta, ofta på din arma mor. Och tag af hennes sorgliga öden den enda upplysning, som kan vara dig nyttig, då jag ber dig mera lyda ditt samvetes röst än verldens i de förhållanden, som angå ditt hjerta. Det är så mycket ytligt smicker, så många falska svepskäl, som denna verld åtagit sig att lära en yngling i din ställning, för att motväga känslan af det rätta; men låt detta smicker ej förvilla ditt omdöme. Det är ett falskt och bedrägligt glitter, som skall falla bort i samma stund du icke mera vore i tillfälle att genom din förmögenhet gagna dem, som öfverhopat dig dermed Jag hade kanhända gjort dig en större moralisk tjenst, om jag alldeles, beröfvat dig detta tillfälle. Rikedomen är en mäktig frestare till det väsendtligaste onda här i verlden — till det onda, som ej synes eller straffas här — och ett giftigt frö till så många bittra sorger både för den, som eger den och dem, som komma i beröring dermed. — Men jag erkänner mig nog barnslig och svag, att finna ett nöje i att se min son omgifven af det öfverflöd, som låter oss på ett behagligt sätt njuta lifvet. Walfrid skall vaka öfver, att du gör ett vär ligt bruk af detta farliga öfverflöd och gagna dermed i stället att skada; och dessutom tjenar det bäst min högsta önskan, nemligen att för alltid göra dig obekant för din far, som aldrig känt hvarken mitt ståndeller min förmögenhet,