Aftonbladet – 13 juli 1849, sida 3

RR VAR Sn FARA nn klara anmärkningen, så vida man icke antager, att högsta domstolen ej alls vårdat sig lom att efterforska meningen. Hade nemligen Iberörde ord saknats, så hade man äfven sakInat bestämmelse för ett fall, hvilket 8 borde lomfatta; och tillägget i I mom. hade då jemväl varit förvillande; men genom dessa ords införande i 2 mom. har 8 erhållit nödig fullIständighet och de särskildte momenterne sins emellan vunnit öfverensstämmelse. Den otydlighet, som synes högsta domstolen hafva uppkommit medelst de i 1 mom. tillagde orden, äro vi således oförmögne att upptäcka. Det dunkla sätt, hvarpå den blifvit antydd, lemnar icke eller rum för veder-ls läggning; men månne den icke blott och bart varit en synvilla? Läsaren må sjelf döma. 1 loch 2 momenterne uti ifrågavarande 8 lyda, jemlikt den af ständerne beslutade förändring, sålunda: Vexelinnehafvare, som återgångstalan väcker, ege, i det fall, som i 32 sägs, rätt att, der betalningstiden ej är inne, af den, emot hvilken han sin talan vänder, straxt, då han honom derom underrättar, fordra så väl mnöjaktig säkerhet för vexelns riktiga betalning vid förfallotiden, som godtgörelse för protestomkostnaden och postporto. Är betalningstiden redan inne eller är vexel återkommen för uteblifven accept eller för bristande betalning, då skall innehafvaren straxt fordra betalning af sin man,. 3 och 4 äro oförändrade. Nu frågas: hvilket störande inflytande kunna tillagde orden: i det fall som i 32 8 sägs,, utöfva på 2 och följande momenterne? Är det icke tydligt alt, då I mom är inskränkt till det fall, att vexelinnehafvaren, på grund deraf att godkännaren råkat i konkurs, innan vexeln till betalning förfallit, före denna tidpunkt äfven anställer återgångstalan; så afser 2 mom. dels det fall att talan af nämnde anledning icke väckes förr än betalningstiden är inne, dels ock de händelser, att vexel återkommer för uteblifven accept eller bristande betalning? Den förra frågan lärer emellertid ingen annan än högsta domstolen kunna besvara; men om svaret på den andra kan ingen vän af sanningen tveka. 58 I afseende på de personer, som må verkställa protest halva rikets ständer varit vida mera nogräknade än högsta domstolen. På sätt förevarande 8 innehåller hafva nemligen ständerna föreskrifvit, att protest skall, i närvaro af ett vittne, anställas genom notarius publikus eller den i hans ställe satt är, med förIklarande att den å landet ock kan ske genom kronofogde; hvaremot högsta domstolen ansett det böra stadgas, att protest å landet kan verkställas genom edsyuren kronobetjent jemte ett tillkalladt vittne eller af annan person jemte tvänne tillkallade vittnen, med vilkor likväl att alla kunna skrifva. Under åberopande af svårigheten att alltid få protest å landet inom behörig tid af kronofogden verkställd, har högsta domstolen dessutom hemtat stöd för sin omförmälde åsigt från så väl stadgandet i 36 8 i lagen för inrikes vexlar, som den föreskrift, som i förevarande hänseende innefattades uti det af statssekreteraren för handelsoch finansärenden utarbetade och den 14 Juni 1838 af högsta domstolen granskade lagförslag. Det är äfven sant, att man i berörde lag och lagförslag återfinner helt och hållet lika beskaffade stadganden, som det af högsta domstolen nu föreslagna; men då högsta domstolen hänfört sig till den inrikes vexellagen i denna del, synes icke högsta domstolen besinnat, att de förhållanden, som i denna lag afses, äro väsendtligen olika dem, som äro förenade med den utrikes vexelhandeln. Man måste nemligen taga i betraktande, att de protester, för hvilkas verkställighet uti ifrågavarande förslag böra meddelas föreskrifter, angå utrikes vexlar; att dessa vexlar vanligen äro författade på främmande språk, och att de måste begagnas i andra länder. I följd häraf fordras ock kunskaper, som hos den lägre kronobetjeningen hvarken är att förutsätta eller att fordra, jemte en serdeles noggranhet och precision i handlingarnes upprättande. Derföre hafva ock andra länders vexellagar i förevarande hänscende varit myeket nogräknade. Hvarken i Tysklands eller Frankrikes finner man tillåtit alt genom enskilde personer verkställa protemm ÅA MM nm mt ms: NR —-— (NM mm VI AA Af — -— NM -— pt 1) OD p-— -— p— ster; ty det har ej kunnat undfalla någon lagstiftare alt, då på behörigheten af protester någons väl är beroende, det äfven är af vigt, att de verkställas af personer, som för deras offentliga åtgärder äro underkastade ansvarighet och af hvilka man kan göra anspråk på nödig sakkäonedom. Uti dessa omständigheter ligga synbarligen grunden till ständernas förslag i denna del, hviket alltså synes fotadt på fullt giltiga skäl. Dessutom tvingar icke behofvet, att genom en sådan bestämmelse, som Högsta Domstolen velat införa, minska noggrannheten och säkerheten; ty på landet lära icke flere protester för utrikes vexlar komma i fråga, än att kronofogdarne kunna desamma verkställa. Anbållanden skulle blifva, då den inrikes vexellagen utfärdades. Man menade då, att vi snart skulle se en mängd vexlar i allmänna rörelsen, och de förhoppningar, man derpå grundade, gålfvo sig högljudt tillkänna; men ehuru dessa aningar och förhoppningar synas blott hafva varit irrsken, må man likväl ej förundra sig deröfver att man, med ett efterlängtadt mål för ögonen och med afseende derpå att förhållanden endast gällde Sverige, fann nödigt gifva den föreskrift, som Högsta Domstolen äfven vill införa i den utrikes vexellagen. En annan anmärkning förekommer äfven emot ifrågavarande 8. Högsta Domstolen säger nemligen, att deri icke skulle vara bestämdt utmärkt att kronofogde, som verkställer protest, dervid skall hafva vittnen med sig; men då 1 paragrafens 1 mom. uttryckligen sägs, att protest skall ske i närvaro af ett vittne, samt i påföljande 8 bestämdt stadgas, att alla or a Pe mat Im A I norlunda lärer man deremot tänkt sig att för-;