Aftonbladet – 13 juli 1849, sida 3

I RT OM DEN IFRÅGAVARANDE NYA LAGEN FÖR UTRIKES VEXLAR. (Slut från gårdagsbl.) 51 Vid det af lagutskottet utarbetade och till ständernes pröfning öfverlemnade lagförslag hade denna 8 följande lydelse: Vexelinnehafvare, som återgångstalan väcker, eger rätt att, der betalningstiden ej är inne, af den, emot hvilken han sin talan vänder, straxt, då han honom derom underrättar, fordra såväl nöjaktig säkerhet för vexelns riktiga betalning vid förfallotiden, som godtgörelse för protestomkostnader och postporto. Ar betalningstiden redan inne, eller är vexel återkommen för bristande betalning, då skall innehbafvaren straxt fordra betalning af sin man. Ar vexel ej återkommen utan endast protesten inskickad; ställe utgifvare eiler öfverlåtare, om och när så äskas, säkerhet eller godkänd borgen för den protesterade vexelns belopp. Gifves ej fullgiltig säkerhet eller följer ej betalning; då skall innehafvaren deremot protest upptaga låta.n Således skulle den vexelinnehafvare, som återgångstalan väckte, ega, derest sådant skedde innan vexeln var till betalning förfallen, att af den, emot hvilken han sig vände, fordra säkerhet derför att betalning å förfallodagen skulle erläggas; och då, jemlikt förut meddelade bestämmelser, återgångstalan före betalningstiden blott kunde föranledas af uteblifven accept eller af det i 32 8 omnämnde fall att godkännaren före förfallodagen råkat i konkurstillstånd, följer ock deraf, att det var dessa fall, som afsågos i 1 mom. af ofvan intagne förslag. Det andra momentet åter angick de händelser att en af förenämnde orsaker föranledd återgångstalan icke blifvit väckt förr än betalningstiden redan inträffat, samt att vexeln återkommit för bristande betalning; och då skulle innehafvaren straxt fordra betalning af sin man. Bestämmandet af vexelinnehafvarens rätt, derest vexeln ej hade återkommit, utan blott protesten blifvit inskickad, och hans skyldighet, om säkerhet ej ställdes eller betalning följde, utgjorde, på sätt 8 visar, slutligen föremål för bestämmelserne i 3 och 4 momenterne. Vid pröfning af omförmälde särskilde bestämmelser funno emellertid rikets ständer, att vexelinnehafvare, som väcker återgångstalan, borde vara berättigad till betalning i alla de fall, som i 1 och 2 momenterne afsågos, utan då dylik talan, efter 32 8, anställes derför alt godkännaren råkat i konkurstillstånd före betalningstiden, och berörde tid ej är inne, när samma talan väckes. För att i omförmälde 8 ultrycka detta, beslöto ock ständerna att emellan ega och rätt i 1 mom. skulle införas orden: i det fall, som i 32 sägs, samt att i det 2 momentet borde inflyta en bestämmelse derom, att samma moment jemväl hade afseende på den händelse, att vexel återkommit för uteblifven accept. Under medgifvande af lämpligheten utaf det i I momentet gjorda tillägg, har likväl högsta domstolen anmärkt att, enär rikets ständers afsigt sannolikt ej varit att genom tillägget skulle ske någon rubbning i paragrafens öfriga innehåll, men en otydlighet syntes dymedelst hafva uppstått, nödigt vore att förändra redaktionen, så att hänvisningen till 32 8 icke måtte kunna anses röra 51 paragrafens 2:dra och följande moment. Taga vi nu högsta domstolen på orden, så r högsta domstolens åsigt, att bestämmelsen i 1 mom. skulle kunnat inskränkas till det fall, som i 32 8 sägs, utan någon rubbning i paragrafens öfriga innehåll; och vi måste desto heldre antaga en sådan åsigt, som den ligger fullt afslöjad i högsta domstolens yttrande: att) sannolikt har afsigten ej varit, alt någon dylik rubbning skulle genom tillägget ske. vi hafva emedlertid här ofvan redogj denna afsiast. Då den var att till ny I fall inskränka den i 1 mom. i afseende på vexelinnehafvares rätt att fordra säkerhet, meddelade föreskrift, den der hänförde sig till icke allenast berörde fall, utan ock den händelsen,