Aftonbladet – 11 juli 1849, sida 2

laset, fortsatte han i nonchalant ton. Vi voro borta ett helt år och när vi kommo hem gifte vi oss — det vill säga grefven gifte sig och fick en hel hop pengar med en snäll och keskedlig hustru. Vi ha således gjort lycka. Men se nu kommer just susen. Kort förr än vi kommo hit så kom också den der gamla älskarinnan, som vi lemnade i det lilla vackra huset, och jag tror att grefven i sin nöd vid afskedet varit nog oförsigtig att stämma henne hit på någon utsatt tid. Nog af, sedan hon larmat litet för gamla David, for hon sin väg och gjorde af med både sig och barnet. Se sådan är min kära herr grefve.n Åh bevars, det är illa det! sade den vackra dalkullan med tankspridd blick, i det hon vandrade framåt. Öfver hennes ansigte hade, under hennes sidokamrats berättelse, den ena skyn jagat den andra och efterträdls af ett hemskt och dödt lugn, ett kallt och stelnadt hat. nSådant der förstår du inte, kära Ingri! smålog den öfverlägsne betjenten. Du tror att granna och förnäma damer äro sjelfva dygIden. Pytt också! De ha så mycket djefvulskap för sig, så det är skam åt, och tåla väl vid sådanader knuffar, minsann! Jag tror då inte alls gamla Davids saga. Hur vet han att hon dränkt sig? Jag tror att hon gift sig med en engelsman jag; det göra de alltid sedan de skrifvit: När du läser detta är jag ej mer å. Qc. Hvilket som helst, så qvittar det mig hka — och säkert dig också., vAck nej! Det roar mig så mycket att höra om förnämligt folk, sade hans åhörarinna, i tydlig afsigt att återföra samtalet på hans husbondes familjelif. Jag som aldrig sett sådana eller vet hvad de roa sig med. Deras nöjen äro i det nogaste ett och samma. I morgon skall lilla nåden fara på visit till en gammal sjuk tant, och då skall Igrefven ha några goda vänner hos sig. Di kommer det allt att gå muntert till. Nog föl morgonsolen se dem vid spelbordet, det vil jag lofva. Stackars lilla Adele, fattig tåpa hon tror visst, att hennes käre Richard sitter och läser i postillan emellanåt ban springel