Aftonbladet – 11 juli 1849, sida 2

Men hvad som ännu mer nedslår hvarje katolskt sinnad, är att denna restauration, om den inträffar, skall, utan att fast återställa den verldsliga furstens makt, skada och måhända tillintetgöra påfveväldet; hvarje kanonskott, som träffar Roms murar, utrotar småningom den katholska tron i Romarnes hjerta. Jag har redan berättat för dig om det förskräckliga intryck i confetti di Pio Nono mandati a suo figli) hade gjort på Roms innevånare, det hat de hade uppväckt emot presterna. Men allt detta äl ett intet i jemförelse med det raseri mot kyrkan, je mot sjelfva den katholska läran, som de franske bomberna frammanat. Som de mesta bomberna fal lit i Trastevere och förstört det der boende fattig: folkets hus samt träffat deras familjer, så är det synnerhet Transteverinerna — denna förr så katholsk sinnade del af Roms befolkning — som nu förbann: och häda påfven och presterskapet, i hvilkas nami detta blod utgjutes och dessa ohyggligheter föröfvas Jag är långt ifrån att tro, att Pius IX vill all dessa saker, eller att han ens känner dem. Jag vet att han lefver så isoleradt, att kunskap om händel serna icke kan framtränga till honom, eller åtmin stone icke utan i mycket vanställd form. Jag vet att den stackars påfven, omgifven af illasinnade el ler inskränkta menniskor, innesluten i det innerst af ett citadell, är snart sagdt fången och föga si egen herre. Jag vet, att man missbrukar hans ka rakters svaghet, hans samvetes ömtåligbet och han nervösa sjuklighet, hvilka göra honom mottaglig fö intryck af bans omgifning. Men romerska folket vet och tror icke hvad ja vet och tror. Det vet och tror intet annat än hva det ser och lider. Det ser österrikarne, med e! påflig prelat (monsignore Bedini) ibland sig, våld samt framfara i legationerna, bombardera städerna upptaga ofantliga kontributioner af fredliga medbor gare, landsförvisa och nedskjuta de varmaste foster landsvänner och öfverallt återupprätta den prester liga absolutismen. Det ser fransmännen i påfven namn utgjuta blod och förstöra Rom. Det ser, at det är påfven, som hetsat fyra makter, med alla för störelsevapen, emot romerska staten, liksom ett kop pel hundar hetsas på ett vilddjur. Och när det set allt detta, vill det icke höra mer, utan reser sig mo päfven och kyrkan, i hvars namn och intresse påf ven förklarar det vara sin pligt, att med våld åter taga den verldsliga makten. M. dHarcourt (Frankrikes sändebud hos påfven har yttrat. i ett bref från Gaöta: Förstånd och kär lek saknas lika mycket i Gaöta som i Romp. Dess: ord innefatta de sju sednaste månadernas historia Excesserna i Rom, dem ingen vill ursäkta, ehuri de äro oundvikliga under revolutionära tider, hafy öfverträffats af dem i Gaöta. Intet fredens, förso ningens, förlåtelsens ord; intet löfte att upprätthåll: friheten — såsom man hade haft rätt att vänte från en påfves mun, och isynnerhet från en sådar påfves som Pius IX — har afhörts från detta abso. lutismens läger, dårskapens och illviljans mötesplats der dessa sammansvurit sig att qväfva all mildhe och kärlek i Pius IX:s sköna själ. Vi hafva nyligen läst påfvens tal till påfvarne ( en konselj). Hvilken oförsigtighet att hafva lagt den helige fadrens mun svassande loftal öfver Öster rike och konungen af Neapel: de värsta fiendern: till Italiens sjelfständighet, och hvilkas blotta nami ingifva hvar Italienare fasa! Hvilken oförsigtighet att hafva låtit påfven säga att det är han sjelf som vädjat till de fyra mak terna, för att åter blifva uppsatt på den tron, son han sjelf öfvergifvit. Det var detsamma som at säga: Mot mitt folk vill jag föra det krig, som jag i fjol förklarade mig icke kunna föra emot Kroa terne och Österrikarne, Italiens förtryckare! — Sjelfva qvinnorna anställa denna jemnförelse. Nä dessa nu se verkningarne af detta råa och vild: krig af fyra makter mot en liten stat, när de sc sina makar och barn dödade eller sårade, komm: de i ett raseri och få en kraft, som ni icke kar göra er föreställning om; de uppgifva ursinniga roj mot påfven, kardinalerna och presterskapet i massa Häraf följer naturligtvis, att kyrkorna stå öde Man vill ej mer hvarken bigta sig, kommunicera bivista messan eller höra Guds ord. Det predika: ej mer i Rom, af brist på prester. Man vill ejlänere veta af, hvad som administreras af prester ellei med dem har något sammanhang. För mig är Pius IX, nu som förr, Jesu Christi ståthållare, kyrkans hufvud, herrskaren, läraren ock den ofelbare tolken i lagen om tro och lefverne Hans svagheter, ja sjelfva hans fel såsom menniske kunna icke hos mig utplåna minnet af hans hög: prerogativer såsom påfve. Men icke kan folket fatt: detta! Icke kan det höja sig till och låta hejda sig af teologiska distinktioner! Tyvärr! folket anse menniskans brott och grymheter för prestens; ko nungens fel äro påfvens, de politiska skändlighetern: äro verkningar af religionssatserna. Mina vänner härstädes dölja för mig allt hvar som i Rom göres och säges i denna syftning. D vilja spara mig den djupa smärta detta skulle föror saka mig. I trots af denna grannlaga omsorg ha jag blifvit underrättad, att hela det unga slägtet oci alla män med någon bildning i Rom kommit derhäi att resonnera på följande sätt: Påfven vill med vål regera öfver oss! Han vill, att kyrkan eller pre sterna skola hafva den suveränetet, som tilitör fol ket allena, och han tror och säger, att det är han pligt att så handla, derföre att vi äro katholike och Rom är katholicismens medelpunkt. Nåväl hvad hindrar oss att sluta med katholicismen, at om så fordras, blifva protestanter, och på hvad po litisk rätt öfver oss kan han då göra anspråk? T det är ju en förskräcklig tanka, att vi, derföre att vy äro katholiker och kyrkans barn, skola stå unde kyrkans herravälde, afsvärja alla våra rättigheter vänta af presternas liberalitet, såsom ett medgifvan de, hvad som med rätta tillkommer oss, och var dömda till det mest illalottade folks öde. Denna tanka har blifvit allmännare än man tro och till och med inträngt hos qvinnorna. Så ha mitt tjuguåriga apostoliska arbete, för att mer oc mer förena romerska folket med kyrkan, blifvit om intetgjordt på några dagar. Så har, hvad jag för ) Dessa ord, som betyda: confettin, skickade af Piu 1X till hans bror, skrefvos af Romarne på kulo hvilka af fransmännen hade skjutits mot S:t Pc terskyrkan och der blifvit upptagna, för att bär: omkring i staden. RT nn Ae RT a a a a