Aftonbladet – 11 juli 1849, sida 2

— Af en i Aftonposten införd berättelse från Ystad finner man, att Kongl. generaltullstyrelsen behagat, tillägga Bevaknings-Kontrollörs) namn och heder åt en öfveruppsyningsman samt ,öfver-uppsyningsmans) namn och heder åt en vaktmästare. Det följer häraf, att vid tullbehandlingen allmänheten nödgas underrätta sig om tullpersonalens s. k. pkarakter, för att ej emot svenskt bruk brista i titulerandet; enär det väl ej går an att med salig Bellman ifrågasätta om det är en Uppeller Nersyningsman eller annan Brohuggarep. oo — Dagligt Allehanda (eller Aftonposten ), som förmodligen icke ansåg det längre gå an att lemna alldeles obesvarad den interpellation, som Aftonbladet redan tvenne särskilda gånger gjort det rörande den omständigheten, att de grå så godt som inga deputerade hade vid Örebro möte, och hvilket kom deraf, att detta politiska parti i reformsällskaperna besatt så ringa stämma, att det icke kunde genom majoritet utverka sig några sådana deputerade (hvilken oförmåga D. A. väl bestridt, men då i stället inkommer på det alternativ, att de grå ådagalagt en ytterlig försumlighet, enär mötet otvifvelaktigt var för dem så pass vigtigt att hafva på sin sida, att de icke bordt uraktlåta en sådan ur taktisk synpunkt stor angelägenhet, derest de varit i stånd att till sin fördel begagna den, eller i annat fall genom sin försumlighet ådagalagt en oförlåtlig enfaldighet), har, utan att öppet och uppriktigt upptaga Aftonbladets interpellation till besvarande och (då svar ej kunde presteras) till medgifvande af A. B:s yttrande om de grås impuissanta ställning i denna sak, nu i stället, för att söka göra en diversion och komma ifrån det besvärande spörsmålet, uppdukat en liten krustiliös artikel, hvilken förhåller sig till Aftonbladets fråga som Yxskaft till Gudsfred. Ej ett enda ord finnes till vederläggning af Aftonbladets framställning. Deremot förnyas det förut gjorda löjliga inpasset rörande sakens genesis, att hr Frans Sjöberg skulle vara Örebro mötes upphofsman. Raiillerie å part, och hr F. S.i all vederbörlig ära, vet dock hvar och en, som aldrig så litet har sig gången af Örebro mötes uppkomst bekant, att dermed förhåller sig på helt annat sätt. Hr F. S. var visserligen den, som i Stockholms reformsällskap vid en sammankomst sistlidne höst väckte frågan om ett allmänt reformmöte till representationsreformens närmare behandling; men behofvet af ett sådant möte och af landsortssällskapernas förenade verksamhet för reformen var redan förut gjord till föremål för landsortspressen, och, långt innan den frågan väcktes, hade också redan i några orter öfverläggningar derom hållits, samt till och med talet om fullmakters utfärdande för deputerade varit å bane. Då Stockholms reformsällskap sistl. December månad förklarade sig för det närvarande, fieke vilja biträda förslaget att då sammankalla ett allmänt reformmöte, yttrade äfven flera landsortstidningar den åsigten, att ett sådant kunde i landsorten församla sig; och derefter uppstod under Hindersmesso-marknaden i Örebro allvarligt fråga derom inom Örebro reformsällskap. Så är det konstaterade förhållandet med den saken; och äfven den har således mera utgått från ett allmännare begrepp om åtgärdens nödvändighet, än från någon enskild person. — Rörande ofördelaktigheten för hvilken regering som helst, att söka hålla sig uppe emellan tvenne starka partier i ett land, utan att genom sina tillgöranden skaffa sig fast fot inom någotdera, kan väl egentligen icke vara mer än en röst. Emellertid har svenska pressen i Barometern i Calmar en notabilitet, som ordentligen förordar detta mellanlif såsom det i sig rätta. Man finner en slik politisk egenhet 1 ett uti Barometern inryckt bref från Stockholm, hvilket sedermera i Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning blifvit tagit om händer och riposteradt. Såsom en kuriositet införa vi detta barometerbref (från red. sjelf, hr doktor Engström), och reproducera derefter H. H. o. S:s artikel. I Barometern läses under dato Stockholm den 27 Juni: ) En Jandsortstidning har undrat, hvarföre A. B. oftast begagnar namnet Dagligt Allehanda, och icke så gerna säger Aftonposten, i artiklar om den tidningen. Det äricke särdeles nödigt att besvara detta hvarföre. Rättigheten till bruket ligger redan deruti, att i det nuvarande (alltsedan sistlidne Febr. utkomna) nya Dagl. Allehanda förekomma samma uppsatser, som aftonen förut stått i Aftonposten, och man kan således lika väl citera det förra som den sednare. Något annat skäl för bruket att nämna D. A. oftare än ÅA. P., har icke hos oss verkat, om icke möjligen känslan af den stora treflighet, som det alltid och sedan gammalt medförer att tänka på och skrifva om den snart hundraårige. Aftonposten erkänna vi vicet Arke2å vara lika anamma! cam PM AA 4ilt