Aftonbladet – 10 juli 1849, sida 3

————————— essosssstesststsrre se det hela en behaglig karakter. Wid hans föt ter satt en ung qvinna, i hvars drägt och hel: yttre låg samma ordningsanda och renlighet : strid med armedet. Man kunde icke se ett mera mildt och fromt ansigte än hennes. Blomstrande hälsa, ett lugnt och gladt sinne, hade målat de friska rosorna derpå och de klara strålarna i hennes djupblå ögon. Inga af de strider och stormar, som gå igenom verlden, och härja anletsdragen och bjertat, hade hittat vägen till henne, och som ett gladt och sorglöst barn satt hon ock lekte med handen bland de fina trädrötter, som lågo strödda på golfvet omkring den gamle. Hvarför skall du sitta så hår länge uppe, kära barno, sade gubben bjertligt, gå du och lägg dig i ro. Jag är inte sömnig, svarade hon leende; och nu då jag stökat ifrån mig allting, så är det roligt att sitta hos er, far, tills ni har slutat den der eviga korgbråten.p Kors, den är ju slut nu, och bade det inte varit för det att Erker i Bråten skulle te köpingen i morn och jag kan få mina mobilier ned honom och slippa att traska sjelf med lem, så hade jag inte behöft hålla ut så här änge — men hvad är det som musslar der ite i förstun. Hvemär på dörrn? afbröt han ig i barsk ton och såg spanande bort i mörkret. Det kan väl aldrig vara Anders heller?n ade den unga qvinnan, vändande hufvudet ned en liflighet, som bevisade, att frågan rörde tt föremål, ständigt närvarande för hennes ankar och hjerta. Åh, så du talars, svarade gubben smålende, man skuttar inte tre mil på en qvälltund heller — — men — hans vålnad kunde let då vara — för si dit en mest tänker, der år en — ochy — — Han afbröt sig bastigt, ty i dunklet vid