Aftonbladet – 10 juli 1849, sida 2

esse a fee —— — EE — —bland de röda och gula husen, som utgjorde den omtalade köpingen. Vagnen hade redan stannat, och en frodig jungfru, klädd i storrosigt kattun, hade nigit en god stund under en hiskeligt grann skylt, er förgylda bokstäfver underrättade, att resande der kunde få både föda och tak öfver tufvudet; skjutsbonden hade till hälften lemmt sin plats, då den resande damen återkom från sin tankeflygt och frågade, om det fanns något rum för henne och för hennes vagn. ; Vid jungfruns jakande Svar reste hon sig varligt, för att ej väcka det sofvande barnet, tog det på sina armar och följde med en lätt suck flickan och skjutsbonden, som släpade in hennes koffert och nattsäckpi en kammare vid slutet af den mörka förstuffmn. Den resande såg sig omkling i det lilla dystra rummet med dess osKkliga småprickiga tapeter och mörka otreflifa möbler. Dess qvafva luft lade sig tung ÖRer hennes bröst, och med tydlig motvilja lade hon ned sin börda på den smutsiga soffan. Kan jag få behålla detta Zum, så lång tid jag önskar,, frågade hon, vänd till uppasserskan. Ja, det tror jag visst, ty bär kommer så sällan någon resande, men jag skall i alla fall fråga frun. derom., Ja, var beskedlig och Del er frå komma hit, afbröt den resande i trött ton, och sättande sig ned bredvid sitt barn lutade hon hufvudet i handen och föll åter i djupa tankar. Så satt hon ännu orörlig och märkte ej en stor fru i röd sjal och yfvig mössa, som hostade och vred på sig för att fånga hennes stirrande blickar, Jag skulle fråga hyad hennes nåd befallern, började boM slätligen, siratligt utbredande den granna Fjalen öfver sin digra mage och betraktade Sin Fäst, till. hälften rädd, ty hastigt bade de tanken uppstått hos henne att den bleks J2MEn heden i