Aftonbladet – 10 juli 1849, sida 2

stadsboarne utlemnade det qvantum proviant som reqvirerats. Vid pappersbruket i Lem lärer fienden under tiden haft något öfver tusen man och några kanoner. Ett dylikt exekutionsdetachement hade den 1 Juli lyckats indrifva reqvisitioner från Gierns härad, men ett annat äfven ditsändt hade blifvit allarmeradt af danska dragoner samt återvändt med oförrättadt ärende. Enligt ;Randers Avis, af den 4 den. tycktes tyska trupperna förehafva en större rörelse åt vestra delen af Jutland. De hade med omkring 3000 man afgått till trakten af Kongebro, som de åter iståndsatt. Emot Randers tycktes ännu ingen framryckning vara i fråga; fienden stod vid Bjerrings qvarn. I Aarhuus förplägades tyska trupperna in natura och tillståndet der var odrägligt. Disciplinen bland fiendtliga trupperna var god. Fregatten Nymphen hade afseglat från Köpenhamn söderut. Annu hade ingen underrättelse ankommit till marinministern om träffningen mellan preussiska ångfartyget Adler och danska kutterbriggen S:t Croix, utan berättas derom efter Ostsee Blätter. Machineriet till det nya ångfartyget Holger Danske) hade nu anländt från England. Ryska ångfartyg och krigsskepp ankomma nu ofta på Köpenhamns redd. Den emot vanliga krigsbruk, men efter Slesvig-Holsteinska folkrätten tillfångatagne amtmannen i Jutland Orla Lehman, har, under sin korta ledighet ur fångenskapen, i Köpenhamn haft den bedröfvelsen, att hans utmärkta och snillrika maka aflidit. Han har, efter hennes begrafning, begifvit sig åter till fångenskapen i Slesvig. ITALIEN. Den ryktbare pater Ventura, påfvens tillgifne vän, har skrifvit ett i utlän iska tidningar tryckt bref, hvaruti han berättar, att ett verkligt hat, icke allenast mot påfven och presterskapet, utan äfven mot sjelfva den katolrka religionen, intagit Roms invånare, till följe af fransmännens och österrikarnes huserande i Kyrkostaten, samt att följden af den utaf påfven begärda väpnade interventionen derstädes måhända skall blifva protestantismens inträde i Rom. Det utförliga brefvet skall i morgon meddelas. DONAUFURSTENDÖMENA. Gregorius Ghicka har blifvit utnämnd till bospodar i Moldau och Stirbey till hospodar i Wallachiet. Utnämningarne voro likväl ännu icke kungjorda den 15 Juni. Förre hospodaren i Moldau, furst Stourdza, bar lemnat Jassy och rest till Wallachiet, dit han medför en under regeringstiden hopskrapad förmögenhet af 2—3 millioner francs. Vid hans utfärd från staden, hvisslade folket åt honom. OSTINDIEN. Tidningarne hafva berättat om maharadschans af Lahore moders, den bekanta Ranis flykt, och man finner nu ett försvar för henne i engelska blad. Hennes karakter), heter det, har blifvit fläckad, hennes egendom har blifvit konfiskerad och hon sjelf satt i fängelse, utan en skugga af bevis om någon brottslighet å hennes sida. När hon först fördes från Lahore till en af Sikhernas fästningar, saknades likaså alla bevis emot henne. När hon sedan skickades derifrån till Hinduernas heliga stad Benares, sade man henne, att hon derifrån skulle blifva återställd till sin fordna värdighet i Lahore. Och när hon flyttades från Benares satte man henne i Chunars statsfängelse, ett ställe, som i hela Indien är förenadt med tankan på lifstidsfångenskap, grym behandling eller lönmord. Från första till sista ögonblicket har furstinnan protesterat, såväl emot sitt fängslande som mot beslaget på hennes enskilda förmögenhet; hon har, i alla för henne möjliga lagliga former yrkat en offentlig pröfning inför domstol af beskyllningarne emot henne; hon har sändt! hinduiskå lagkuuuige JÖr detta ändamål till generalguvernören; hon har i Calcutta sökt, att genom de mest aktade engelska rättslärde vinna den lagliga pröfning, som icke vägras den ringaste; och det var icke förr än hon misströstade om sin personliga säkerhet, som hon flydde från Chunar. Slutligen har hon från sin tillflykt i Nepal erbjudit sig att antingen underkasta sig utgången af en formlig ransakning, eller ock att vistas på hvad ställe inom brittiska Ostindien, som dess styrelse behagar utsätta, med vilkor blott, att hon kan få åtnjuta sin personliga frihet och återfå sin enskilda förmögenhet.s Ljusberget eller Koh-i-noor, den största demant som finnes på jorden, den fordna prydnaden på Stora Moguls tron, har, som bekant är, blifvit ett segerbyte för engelska ostindiska kompaniet vid eröfringen af Pendschab, men i fredsslutet har generalguvernören, lord Dahlhousie, låtit iuföra en paragraf med följande lydelse: Den juvel, som kallas Koh-i-noor, och togs ifrån Schak-Sudscha-ul-mulk af Maharadscha Rundeet-Sing, skall af maharadschan al Lahor blifva öfverlemnad till drottningen af England. Lörd Dahlhousie haritraktaten insatt denna paragraf, utan föregående rådplägning derom med ostindiska kompaniet, och deröfver, samt öfver traktaten i allmänhet, endast inberättat till kompaniet med fölande ord: Till betäckande af den hopade skuld, hvari staten Lahor råkat hos ostisdiska styrelsen, äfvensom till godtgörande af krigskostnaderna, har jag lagt beslag på all statsegendom i Lahor för ostindiska kompaniets räkning.