Aftonbladet – 10 juli 1849, sida 2

Härifrån har jag likväl undantagit Koh-i-noor, som maharadschan af Lahor öfverlåtit åt drottningen af England, såsom en pant af hans underkastelse. Ifall denna åtgärd bekräftas, så hyser jag den öfvertygelsen, att kompaniet skall gilla det undantag jag gjort af Koh-i-noor, emedan denna dyrbarhet är att betrakta som ett historiskt minne af eröfringen, och jag antager således, att Ostindiska kompaniets herrar direktörer skola med tillfredsställelse stadfästa den handling, som förflyttat Stora Moguls dyrbaraste juvel i Englands krona. Ryktet har sedan förkunnat, att koh-i-noor har helt och hållet försvunnit, men man tror att den undandöljes. Det påstås nemligen, att ostindiska direktörernas råd är nu uti ingen liten förlägenhet öfver deras generalguvernörs sjelftagna disposition af den dyrbara skatten, och att de för ingen del äro beredda på att godvilligt foga sig efter hans beslut. Ostindiska kompaniets skattkammare är, som man vet, belastad med oerhörda skulder; och efter den gamla regeln: att man först bör göra hvar man rätt, innan man visar sig frikostig, skola icke få röster ibland rådet vara af den meningen, att det bästa man kunde göra med den der grannlåten, vore att sälja den. Det kan såtedes hända, att den ryktbare koh-i-noor en vacker dag kommer under auktionistens hammare i London. CHINA. I en anglo-chinesisk tidning skrifves från Hongkong den 24 April, att kejsaren af China hade, på folkets i Canton vägnar, den 6 April förklarat hela traktaten af den 6 April 1847, om öppnandet af staden Canton, för helt och hållet upphäfd. Med detsamma hade chineserna träffat en mängd försvarsanstalter för att utestänga engelsmännen från Canton. Dessa sednare hafva likväl ännu icke vidtagit någonting fiendtligt emot staden, utan inskränkt sig till demonstrationer, åberopanden af traktater samt hotelser, men utan all verkan. EDAEN