Aftonbladet – 5 juli 1849, sida 2

henne hur grisen skulle skrapas bakom öronen. Jag sade väl åt henne, att en fjerdingsväg är dryg i det här rusket — men det aktade hon inte om, utan sa bara att hon skulle vara tillbaka i dagningen., Gud fader låte henne bara riktigt kommapx, utropade den oroliga bruden, som ända hittills legat med halfva kroppen in i bakugnen och sysslat, samt nu stack fram sitt linfärgade hufvud, fullt af en mängd underliga anstalter och flätor, som tydde på morgondagen. — Senare än klockan åtta får en inte börja att kläda mig. Per Andersons Maja klädde de i sex timmar, och hon var just inte så grann. Ja, Gud straffe mej, är det icke för sent till att börja klockan åtta. Jag tänkte aldrig på Maja när jag tog afsked af frun. Om en skulle skicka bort till henne och säga ett ord om det ? Då vore det så godt att hemta hit henne i qvälly, inföll nämdeman beslutsamt. Vi bädda på lilla kammaren der uppe och sätta på en brasa, så att det osar om väggarna, hellre än att gå i en sådan oro,, och med hastiga steg skyndade han emot dörren. Bed henne för all del inte glömmav, skrek hustrun efter honom, men meningen förklingade ohörd i den mörka förstugan och den ifrige nämdemannen var redan borta. Gässen voro behörigen svedda och lågo i en lång rad, sida vid sida. Grisen hvilade likaledes, knäböjande bland flere medbröder af ett omisskännligt syskontycke. Qvällsvarden var förtärd och Vis-Olle hade befriat sin skyddling från en stor del af de trasor, som hans välmening lastat på honom. : Man hade tagit sig en ledig stund, och fader Svärd skulle nu få förevisa alla de herrligheter, som förvarades i det mörka skåpet. Ett ljus sattes således bakom det, och långsamt, sedan han röjt ut allt löst deri, rullade han fram det ena träsnittet efter det andra. Tiden hade, i förening med de obehöriga inqvarteringarne 1 matväg, ännu mera förvirrat och förmörkat de förut nog otydliga föremålen derpå. Dag ifrån dag, år ifrån år, hade han